Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Andra artikeln. Om rättfärdiggörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RÄTTFÄRDIGGÖRELSEN.
91
som det heter i Rom. 14: 23: Allt som icke sker af tro, det är
synd. Sådana människor handla nämligen med förakt för Gud
alldeles såsom Epikurus, hvilken menade, att Gud icke hade
någon omsorg om honom, icke frågade efter honom och icke
bönhörde honom. Detta förakt fördärfvar de skenbart så
hedervärda gärningarna, ty Gud dömer hjärtan.
Slutligen skrifva också våra motståndare en sådan
orimlighet som att människor, ehuru de stå under den eviga vreden,
kunna förtjäna syndernas förlåtelse genom kärleken, ehuru det
är omöjligt att älska Gud, om man icke först genom tron
mottagit syndernas förlåtelse, ty det hjärta, som verkligen känner
Guds vrede, kan icke älska Gud förr än det vet honom vara
blidkad.
Så länge han förskräcker oss alla, synes vilja bortkasta oss
i den eviga döden, kan icke den mänskliga naturen fatta mod till
att älska den vredgade, dömande och straffande Guden. Det är
väl för andligen sofvande människor lätt att uppdikta dylika
drömmar om kärleken, som att en människa, hvilken känner sig
skyldig till en dödssynd, skulle kunna älska Gud öfver allting,
ty de veta icke hvarken hvad Guds vrede eller hans dom är.
Men i samvetskval och nöd, då får samvetet erfara
fåfänglig-heten af dessa filosofiska spekulationer. Paulus säger (Rom.
4: 15), att lagen kommer vrede åstad, och han säger icke, att
människorna genom lagen förtjäna syndernas förlåtelse, ty
lagen anklagar och förskräcker alltid samvetet och kan alltså icke
rättfärdiga, emedan det af lagen förskräckta samvetet flyr Guds
dom. Därför fara de vilse, som förtrösta på att genom lagen
och egna gärningar förtjäna syndernas förlåtelse. Detta vare
nog sagdt om den förnuftets eller lagens rättfärdighet, som
motståndarna lära. Längre fram, då vi skola redogöra för vår
mening om rättfärdigheten genom tro, måste vi nämligen
anföra flera vittnesbörd, som likaledes skola kullkasta våra
motståndares här omnämnda villfarelser.
Emedan nu människorna icke kunna af egna krafter hålla
Guds lag samt alla äro under synd och värda den eviga vreden
och döden, så kunna vi icke genom lagen befrias från synden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
