Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 aügsbürgska bekännelsens apologi.
segrund att klandra fariséen, hvilken var en klok och ärbar
man, men icke trodde på honom. Kristus förebrår honom
denna ogmdaktighet och förmanar honom genom kvinnans exempel,
framhållande att det var en skam för honom, att, medan den
olärda kvinnan trodde på Gud, han såsom en lagens lärare icke
trodde, icke erkände Messias och icke hos honom sökte
syndernas förlåtelse och frälsning. Det är alltså hennes dyrkan i
dess helhet, som han berömmer, såsom det ju ofta är fallet i
Skriften att mycket innefattas i ett enda ord, hvilket vi
ytterligare skola påvisa i fråga om liknande ställen. Så t. ex. Luk.
11: 41: Gifven allmosa, och allt skall varda rent. Här fordrar
Herren icke blott allmosa utan äfven trons rättfärdighet. På
samma sätt säger han ock: Henne äro de mänga synderna förlåtna,
ty hon älskade myckel, d. v. s. ty hon har rätt dyrkat mig med
tron samt med trons utöfning och tecken. Han talar här om
hela hennes dyrkan, men han lär emellertid att syndernas
förlåtelse egentligen mottages genom tron, äfven om kärleken,
bekännelsen och andra goda frukter böra följa, Men han vill
därför icke säga, att dessa frukter skulle vara en lösepenning
eller soning, för hvars skull syndernas förlåtelse, som försonar
oss med Gud, gifves. Vi tala här om en betydelsefull sak,
nämligen om Kristi ära, hvar fromma själar må söka vinna en viss
och fast tröst, samt huruvida vi böra sätta vår förtröstan till
Kristus eller till våra egna gärningar. Skola vi sätta den till
våra egna gärningar, så fråntages Kristus äran att vara
medlare och försonare, och vi skola dock inför Guds dom erfara, att
denna förtröstan är utan grund och samveten skola därigenom
råka i förtviflan. Men om vi icke få syndernas förlåtelse och
försoningen af nåd för Kristi skull, utan för vår kärleks skull,
så skulle ingen få syndernas förlåtelse, så framt han icke
uppfyllt hela lagen, ty lagen rättfärdiggör icke, så länge den kan
anklaga oss. Det är sålunda uppenbart, att, emedan
rättfärdiggörelsen är detsamma som försoningen för Kristi skull, vi
rättfärdiggöras genom tron, ty det är fullkomligt visst, att tron
allena mottager syndernas förlåtelse.
Vi öfvergå nu till att svara på de förut anförda invänd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
