Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Tredje artikeln. Om kärleken och uppfyllandet af lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAR PÅ DE AF MOTSTÅNDARNA ANFÖRDA SKÄLEN. 125
värtes handlingen rättfärdiggör samt borttager både syndens
skuld och straff från den, för hvilka den hålles. Så har
nämligen Gabriel46 skrifvit.
Antonius, Bernhard, Dominicus, Franciscus47 samt andra
heliga kyrkofäder hafva åt sig utvalt ett visst lefnadssätt,
antingen för att få forska eller för några andra nyttiga
öfnin-gars skull. Men de menade sig genom tron för Kristi skull
räknas för rättfärdiga, men icke på grund af dessa sina egna
öfningar. Den stora massan har emellertid efterföljt icke
fädernas tro, men deras exempel utan tro, för att genom dessa
gärningar förtjäna syndernas förlåtelse, nåd och rättfärdighet,
och de hafva icke förstått, att de skulle mottaga detta af nåd
för försonarens Kristi skull. Denna mening har världen om
alla (dylika) gärningar, nämligen att de utgöra en soning,
genom hvilken Gud blidkas, eller äro en lösepenning, för hvars
skull vi anses såsom rättfärdiga. Man förstår icke, att Kristus
är försonaren, man förstår icke, att vi genom tron af nåd ernå,
att vi för Kristi skull anses såsom rättfärdiga. Då emellertid
inga gärningar kunna skänka samvetet frid, så uttänker man
efterhand ständigt nya, och så uppstår nya religionsbruk, nya
löften, nya klosterordnar, allt vid sidan af Guds bud, för att man
skall kunna finna på något riktigt stort verk att ställa emot Guds
vrede och dom. Dessa ogudaktiga åsikter om gärningarna
försvara våra motståndare i strid mot Skriften. Men att
tillskrifva våra gärningar att vara en soning eller att de skulle
förtjäna syndernas förlåtelse och nåd och att vi för deras skull
inför Gud skalle anses rättfärdiga, men icke genom tron för
försonarens Kristi skull, hvad är väl detta annat än att
fråntaga Kristus äran att vara medlare och försonare? Ehuru
nu också vi mena och lära, att goda gärningar ovillkorligen
böra göras — tron bör nämligen åtföljas af en begynnande
laguppfyllelse — så tillerkänna vi dock Kristus den ära, som
honom tillkommer. Yi mena och lära, att vi genom tron för
Kristi skull inför Gud anses såsom rättfärdiga, men att vi
icke anses såsom rättfärdiga för våra gärningars skull utan
medlaren Kristus, att vi icke genom våra gärningar förtjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
