Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Femte artikeln. Om boten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
När våra motståndare .tala om tron och säga, att den går före
boten, mena de icke den tro, som rättfärdiggör, utan den som i
allmänhet tror, att en Gud finnes, att straff äro bestämda för
de ogudaktiga o. s. v. Men utom denna tro fordra vi, att
enhvar tror, att hans synder äro honom förlåtna. Det är om
denna särskilda tro (f ides specialis) striden står. Det är denna
tro, som vi sätta gentemot den meningen, som bjuder oss att
förtrösta icke på Kristi löfte utan på ångern i och för sig,
skriftermålet, tillfyllestgörelserna o. s. v. Denna särskilda tro följer
på ångesten, så att den besegrar denna och gifver samvetet frid.
Det är denna tro vi tillskrifva, att den rättfärdiggör och
pånyttfödes då den befriar från ångesten och i hjärtat föder
frid, glädje och ett nytt lif. Denna tro häfda vi vara
nödvändig för syndaförlåtelsen, och därför räkna vi den såsom en
del af boten, och, ehuru våra motståndare bestrida det, har dock
Kristi församling icke någon annan mening.
Vi vilja först fråga våra motståndare, om aflösningen
enligt deras mening är en del af boten eller icke. Om de nu skilja
denna från skriftermålet — då de ju gärna vilja göra hårfina
åtskillnader — så förstå vi icke, hvartill skriftermålet utan
aflösningen skulle gagna. Men skilja de åter icke mottagandet af
aflösningen från skriftermålet, så måste de mena, att tron är en
del af boten, ty aflösningen kan icke mottagas annat än
medelst tron. Att aflösningen icke kan mottagas annat än
medelst tron bevisas af Paulus, som i Rom. 4: 16 lär, att löftet
icke kan mottagas annat än medelst tron. Men aflösningen är
just ett löfte om syndernas förlåtelse. Därför kräfves med
nödvändighet tron. Icke heller inse vi, huru den skall kunna sägas
mottaga aflösningen, som icke är öfvertygad om sanningen
däraf. Och att icke vara öfvertygad om sanningen af
aflösningen hvad är väl detta annat än att anklaga Gud för lögn?
Om hjärtat tviflar, så menar det att hvad Gud lofvar är ovisst
och utan grund. Därför heter det i 1 Joh. 5: 10: Den som icke
tror Gud, han har gjort honom till en lögnare, emedan han icke
har trott det vittnesbörd, hvilket Gud har gifvit om sin Son.
För det andra tänka vi, att våra motståndare erkänna, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
