233 (Svenska kyrkans bekännelseskrifter)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Sjunde artikeln. Om sakramentens antal och bruk - (Om Augsburgska bekännelsens fjortonde artikel)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SAKRAMENTENS ANTAL OCH BRUK. 233

nytt under från himmelen skulle lofva, att han vill förlåta. Men
hvad skulle dessa under och löften gagna den, som icke tror?
Och vi tala här om den särskilda tron (fides specialis), som tror
det förhandenvarande löftet, icke om den tro, som blott i
allmänhet tror, att en Gud finnes till, utan om den, hvilken tror,
att syndernas förlåtelse här erbjudes. Ett sådant bruk af
sakramentet tröstar gudfruktiga och ängslade hjärtan.

Ingen kan med ord uttrycka, huru stort missbruk som i
församlingen uppkommit genom den förryckta meningen, att
sakramentet skulle lända till välsignelse genom handlingen i
och för sig utan någon god viljeriktning hos den, som mottager
det. Häraf kommer det ändlösa missbruket med mässorna,
hvarom vi längre fram skola tala. Icke heller kan ur
kyrkofädernas skrifter ett enda ord anföras till försvar för denna
sko-lastikerna-s mening. Tvärtom säger Augustinus, att tron på
sakramentet och icke sakramentet rättfärdiggör, och väl kända
äro ju ock Pauli ord: Med hjärtat tror man till rättfärdighet
(Rom. 10: 10).

Den fjortonde artikeln, i hvilken vi säga, att ingen, som icke
är vederbörligen kallad, bör tillåtas att i kyrkan predika eller
förvalta sakramenten, gilla våra motståndare under
förutsättning att vi använda det i kyrkolagen stadgade sättet för
prästvigning. Med afseende på denna sak hafva vi vid detta möte
ofta betygat, att vi på det lifligaste önska att bibehålla den
kyrkliga författningen samt de olika prästerliga ranggraderna,
ehuru dessa tillkommit genom mänsklig myndighet. Ty vi
veta, att det var i godt och nyttigt syfte fäderna inrättat
kyrkoordningen på sådant sätt, som de gamla kyrkolagarna
beskrifva. Men biskoparna antingen tvinga våra präster att
förkasta och fördöma den lära, som vi hafva bekänt, eller ock
dräpa de med en hittills oerhörd grymhet de olyckliga. Detta
är skälet hvarför våra präster icke kunna erkänna dessa
biskopar. Det är sålunda biskoparnas grymhet, som är orsaken
till att den kyrkostyrelse, som vi annars äro synnerligen ånge-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/bekann12/0247.html

		Svenska kyrkans bekännelseskrifter / 233 (1912) Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|