Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Åttonde artikeln. Om människostadgarna i kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
Kristus den ära, som tillkommer honom såsom medlare. Hvad
denna sak beträffar är det ingen skillnad emellan våra
människostadgar och de mosaiska ceremonierna. Paulus förkastar
därför de mosaiska ceremonierna liksom han förkastar
människostadgarna, emedan de ansågos vara gärningar, som
förtjänade rättfärdighet inför Gud, och på detta sätt ställes Kristi
verk och trons rättfärdighet i skuggan. Därför skjuter han
undan både lagen och människostadgarna och häfdar, att löftet
om syndernas förlåtelse är gifvet icke för dessa gärningars skull,
utan af nåd för Kristi skull, blott vi med tron mottaga det, ty
löftet kan icke mottagas annat än genom tron. Då vi alltså
genom tron mottaga syndernas förlåtelse, då vi genom tron
hafva en nådig Gud för Kristi skull, är det en villfarelse och
ogudaktighet att lära, att vi genom att hålla dessa
människostadgar förtjäna syndernas förlåtelse. Vill nu någon säga, att
vi visserligen icke förtjäna syndernas förlåtelse, men att vi
sedan vi blifvit rättfärdiggjorda genom att hålla dessa
människostadgar förtjäna nåd, så motsäges detta åter af Paulus, som
säger, att då vore Kristus en syndens tjänare (Gal. 2: 17), om
man efter rättfärdiggörelsen skulle mena, att vi numera icke för
Kristi skull anses såsom rättfärdiga, utan att vi först genom
andra gärningar eller genom iakttagandet af stadgar måste
förtjäna att räknas såsom rättfärdiga. Likaså heter det i Gal.
3: 15: Man bör ju icke göra något tillägg till en människas
testamente. Därför bör man icke heller till Guds testamente,
som lofvar, att han för Kristi skull vill vara oss nådig, tillägga,
att vi genom hållandet af dessa människostadgar först skola
förtjäna att anses välbehagliga och rättfärdiga.
Men hvarför behöfva vi väl orda så mycket härom? Ingen
enda stadga har af de heliga kyrkofäderna stiftats i syfte att
man därmed skulle förtjäna syndaförlåtelse och rättfärdighet,
utan på det att lugn och god ordning skulle råda i kyrkan.
Ville nu någon förordna vissa gärningar för att med dem
förtjäna syndaförlåtelse eller rättfärdighet, huru skall han då
kunna veta, att dessa gärningar behaga Gud, då han icke har
något Guds ords vittnesbörd därom? Huru kan någon förvissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
