Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - (Om Augsburgska bekännelsens tjugonde artikel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM MÄNNISKOSTADGARNA I KYRKAN.
251
egna gärningar, så hafva de dock icke menat, att själfva
syndaförlåtelsen skulle gifvas för våra gärningars skull, utan af
nåd för Kristi skull.
Yi böra sålunda icke tåla den hädelsen att Kristi ära
tillägges våra gärningar. Men dessa teologer blygas för intet,
när de kunna drista sig att utsprida en dylik mening i
församlingen. Yi betvifla icke heller att H. M. Kejsaren och flertalet
af furstarna ingalunda skulle hafva låtit detta ställe kvarstå
i vederläggningsskriften, om deras uppmärksamhet hade blifvit
fäst därpå. Yi skulle här kunna anföra otaliga vittnesbörd ur
den heliga Skrift och från kyrkofäderna, men vi hafva förut
talat tillräckligt om denna sak. Det behöfves icke heller flera
vittnesbörd för den, som vet, hvarför Kristus har blifvit oss
gifven, och som vet, att Kristus är soningen för våra synder.
Je-saia säger: Herren lade allas våra missgärningar på honom
(Jes. 53: 6). Yåra motståndare däremot lära, att Gud lägger
allas våra missgäningar icke på Kristus, utan på våra egna verk.
Och vi vilja icke här tala om hurudana verk de lära, att vi
skola göra. Yi se, att ett förskräckligt påbud emot oss är
utgifvet, hvilket skulle mer förskräcka oss, ifall vi kämpade om
tvifvelaktigt eller ringa saker. Men då nu våra samveten
veta, att af våra motståndare förkastas den uppenbara
sanningen, hvilkens häfdande är för kyrkan nödvändigt och därtill
förökar Kristi ära, är det oss lätt att förakta världens hotelser,
och om vi måste lida något för Kristi äras skull och till hans
kyrkas gagn vilja vi frimodigt uthärda det. Hvem skulle icke
glädja sig åt att dö bekännande den läran att vi få syndernas
förlåtelse genom tron af nåd för Kristi skull, och att vi icke
förtjäna syndaförlåtelsen genom våra gärningar? De
gud-fruktigas samveten skulle icke hafva någon tillräckligt
pålitlig tröst gentemot ångesten öfver synden och döden samt emot
djäfvulen, som frestar till förtviflan, om de icke visste, att de
böra vara öfvertygade om, att de af nåd för Kristi skull hafva
syndernas förlåtelse. Denna tro upprätthåller och lefvandegör
våra hjärtan under denna hårda kamp emot förtviflan.
Detta är sålunda en sak, som är värd att vi för dess skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
