Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Nionde artikeln. Om åkallan af helgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
Vidare kräfva våra motståndare i fråga om helgondyrkan
icke blott deras åkallande, utan de säga ock, att helgonens
förtjänster komma andra till del, och de göra sålunda af helgonen
icke endast förebedjare utan äfven försonare. Detta bör man
ingalunda tåla, ty därigenom tillägnas helgonen den ära, som
tillkommer Kristus. De göra dem nämligen till medlare och
försonare, och ehuru de göra skillnad emellan förebedjande medlare och
återlösande medlare, så göra de dock tydligen af helgonen
återlösande medlare. Och det är äfven utan något stöd i den heliga
Skrift de säga dem vara förebedjande medlare, hvilket — med
huru många förbehåll det än må sägas — dock ställer Kristi
verk i skuggan och på helgonen öfverflyttar den förtröstan på
barmhärtighet, som tillkommer Kristus. Människorna inbilla
sig nämligen, att Kristus är strängare, men helgonen lättare
att blidka, och de sätta mer förtröstan till helgonens
barmhärtighet än till Kristi barmhärtighet, och så göra de dem i själfva
verket till återlösande medlare.
Vi vilja därför påvisa, att de verkligen af helgonen göra
icke endast förebedjare utan äfven försonare, d. v. s.
återlös-ningsmedlare. Vi hafva ännu icke talat om det missbruk, som
folket häraf gör, utan hittills tala vi endast om lärarnas
meningar. Om det öfriga kunna äfven de okunniga döma.
För att någon skall kunna vara en försonare kräfvas
tvenne villkor. Först och främst måste det finnas ett Guds
ord, genom hvilket vi med visshet veta, att Gud vill förbarma
sig öfver och bönhöra dem, som genom denna försonare åkalla
honom. Ett sådant löfte hafva vi om Kristus i Joh. 16: 28:
Allt hvad I bedjen Fadren i mitt namn, det skall han gifva
eder. Om helgonen finnes intet sådant löfte. Därför kunna
samvetena icke komma till en viss öfvertygelse om att vi varda
bönhörda genom att åkalla helgonen. Därför framgår en sådan
åkallan icke af tron. Vidare hafva vi ock en befallning att
åkalla Kristus, enligt Matt. 11: 28: Kommen till mig9 I alla,
som arbeten 9. s. v., hvilket för visso är sagdt äfven till oss.
Och Jesaia säger: Och det skall ske på den tiden, att hedna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
