Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Nionde artikeln. Om åkallan af helgonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
Så vidlåder äfven den villfarelsen de lärda, att vissa
förvaltningsposter äro anförtrodda åt hvar och en af de enskilda
helgonen, t. ex. Anna gifver rikedom, Sebastian afvänder farsot,
Valentin botar för fallandesjuka, Georg bevarar ryttare. Dessa
inbillningar hafva helt och hållet uppkommit af hedniska
föredömen. På samma sätt ansågs hos romarna Juno gifva rikedom,
Febris afvända febersjukdomar, Castor och Pollux skydda
ryttare o. s. v. Men skulle vi ock tänka oss, att man lärde aldrig så
varsamt om åkallan af helgonen, hvarför skall man försvara
densamma, då den är ett mycket farligt föredöme, och då ingen"
befallning därom eller vittnesbörd därför finnes i Guds ord? Ja,
det finnes icke heller något vittnesbörd därför hos de gamla
författarna. Då man, såsom ofvan sagdt, söker sig utom Kristus
andra medlare och sätter sin förtröstan på dessa, så fördunklas,
såsom erfarenheten äfven visar, kunskapen om Kristus. Det
vill synas, som om omnämnandet af helgonen, sådant det
förekommer i de gamla bönerna, i början skett i ett godt syfte, men
sedan begynte man att åkalla dem, och på denna åkallan hafva
ytterligare följt vidunderliga och värre än hedniska missbruk.
Ifrån att åkalla helgonen hafva de sedan fortskridit till
bilderna, som de likaledes dyrka och anse besitta en viss kraft,
liksom trollkarlar uppdiktat, att det skulle finnas en viss kraft hos
de afbilder af stjärntecknen, som på en viss bestämd tid ristades.
Vi hafva i ett visst kloster sett en bild af den saliga jungfrun,
hvilken med konst sattes i rörelse liksom en automat, så att den
tycktes antingen vända sig bort från de bedjande eller tillnicka
dem bifall.
Men de vidunderliga järtecknen af alla bilder och målningar
öfverträffas dock af de sagor om helgonen, som med stor
myndighet offentligen förkunnas. Barbara begär under sina marter
såsom belöning, att ingen, som åkallar henne, skall dö innan
han fått Herrens nattvard. En annan uppläste dagligen hela
psaltaren stående på en fot. En klok man målade en Kristoffer
för att genom en sinnebild antyda, att det måste finnas stor
själsstyrka hos dem, som skola bära Kristus, d. v. s. som skola
lära evangelium eller aflägga en bekännelse därom, emedan de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
