Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Elfte artikeln. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PRÄSTERNAS ÄKTENSKAP.
269
våra motståndare försvara, ty den strider både mot gudomlig
och naturlig rätt samt öfverensstämmer icke heller med
kyrkomötenas lagar. Det är ju ock väl kändt, att den är både
vidskeplig och farlig, ty den gifver upphof till en otalig mängd
anstöt, till synder och allmänt sedefördärf. Våra öfriga
lärostrider kunna kräfva något meningsutbyte emellan de lärda, men
här föreligger å ömse sidor en så klar sak, att intet
meningsutbyte kan behöfvas. Här kan hvarje rättskaffens och gudfruktig
man döma. Men ehuru af oss den uppenbara sanningen
försvaras, hafva dock våra motståndare hopsatt en del falska påfund
för att slingra sig undan våra skäl.
För det första lär oss 1 Mos. 1: 28, att människorna äro
skapade för att vara fruktsamma, och det ena könet har därför med
rätta böjelse till det andra. Vi tala här icke om den onda
begärelsen, som är synd, utan om den åtrå, som skulle hafva funnits
i den ofördärfvade naturen och hvilken de kalla »naturlig
kärlek», och denna är med afseende på de båda könens inbördes
förhållande förvisso en gudomlig ordning. Och då denna Guds
ordning icke utan ett särskildt Guds ingripande kan upphäfvas, så
följer häraf att rätten till att ingå äktenskap icke kan upphäfvas
genom några förordningar eller löften.
Här söka våra motståndare slingra sig undan och säga, att
i begynnelsen var väl äktenskapet befalldt, för att jorden skulle
blifva uppfylld, men sedan nu jorden är uppfylld, är det icke
befalldt. Man ser, huru förståndigt de tänka. Den mänskliga
naturen danas enligt detta Guds ord, så att den är fruktsam icke
blott i begynnelsen af skapelsen, utan så länge denna våra
kroppars natur äger bestånd, på samma sätt som jorden göres
fruktbar genom ordet: Frambringe jorden grönska (1 Mos.
1: 11). På grund af denna Guds befallning började jorden att
frambringa örter icke blott i begynnelsen, utan fälten beklädas
årligen därmed, så länge denna natur äger bestånd. Såsom nu
jordens natur icke kan förändras genom mänskliga lagar, så
kan icke heller utan genom ett Guds särskilda ingripande
människans natur förändras hvarken genom löften eller genom nå
gon mänsklig lag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
