Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Elfte artikeln. Om prästernas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM PRÄSTERNAS ÄKTENSKAP.
271
skörlefnad hafve hvar man sin hustru. Detta är en uttrycklig
befallning, som gäller hvar och en, som icke är särskildt ägnad
för ett äktenskapslöst lif. Yåra motståndare yrka, att vi skola
uppvisa något bud, som befaller präster att gifta sig, liksom om
präster icke vore människor. Yi mena, att hvad vi sagt om
människonaturen i allmänhet förvisso också måste gälla om
präster. Månne Paulus icke här befaller, att de, hvilka icke
hafva återhållsamhetens gåfva, skola gifta sig? Han förklarar
nämligen strax efteråt själf hvad han menar, då han v. 9 säger:
Det är bättre att gifta sig än att brinna. Och Kristus säger
tydligt i Matt. 19: 11: Icke alla fatta detta ord, utan de, åt
hvilka det blifvit gifvet. Detta därför att nu, sedan synden
kommit i världen, samverka dessa båda, den naturliga åtrån och
den onda begärelsen, som kommer den naturliga åtrån at»t
flamma upp, på ett sådant sätt, att äktenskapet nu mer
behöfves än då naturen var ofördärfvad. Därför talar Paulus om
äktenskapet som om ett botemedel och bjuder, att man för
denna uppflammande åtrås skull bör gifta sig. Och detta ord:
Det är bättre att gifta sig än att brinna, det kan icke
upphäfvas genom någon mänsklig myndighet, genom någon lag eller
några löften, ty dessa kunna icke upphäfva den mänskliga
naturen eller den onda begärelsen. Därför måste alla de, hvilka
brinna, hafva kvar rätten att gifta sig, ja genom denna Pauli
befallning: För att undvika skörlefnad hafve hvar man sin
hustru, förbindas härtill alla, som icke fått återhållsamhetens
gåfva, något hvarom enhvar med sitt samvete måste afgöra.
Men när de här bjuda, att man skall bedja Gud om
återhållsamhet, samt bjuda att man genom arbete och svält skall
utmatta sin kropp, hvarför förkunna de icke för sig själfva
dessa ypperliga bud? Men — såsom vi ofvan sagt — våra
motståndare endast leka med ord, utan att de mena något på
allvar. Vore återhållsamhet möjlig för alla, så behöfdes ju
icke därtill någon särskild gåfva. Men Kristus framhåller
själf, att en särskild gåfva erfordras, hvarför den icke
tillkommer alla, och Gud vill att de öfriga skola hålla sig till den
allmänna naturens lag, som han har instiftat. Ty Gud vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
