Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - IV. Schmalkaldiska artiklarna - Del II. Artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk eller vår återlösning - Fjärde artikeln. Om påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
SCHMALK ALDISIvA ARTIKLARNA.
nom underdånig och lyder honom i allt hvad han vill, säger
eller gör. Det är ju med andra ord detsamma som att säga:
om du än tror på Kristus och menar dig i honom äga allt, som
du för din salighet behöfver, så tjänar dig detta till ingenting,
om du icke betraktar mig såsom clin gud, är mig underdånig
och lydig. Det är emellertid allmänt bekant, att den heliga
kyrkan åtminstone mer än femhundra år varit utan någon
påf-ve samt att ännu i denna dag den grekiska kyrkan och äfven
flera andra länders församlingar ännu aldrig lydit eller nu lyda
under påfven. Därför är detta (påfvedömet), såsom redan ofta
sagdt, ett människopåfund, något som icke är oss befalldt och
som är onödigt och utan gagn, ty den heliga kristna kyrkan
kan mycket väl äga bestånd utan ett dylikt hufvud, ja hon
skulle hafva bestått vida bättre, om icke djäfvulen hade
föranstaltat om ett dylikt hufvud. Påfvedömet är icke till någon
nytta i kyrkan, ty påfven bekläder intet kristet ämbete, och
därför kan kyrkan godt bestå utan påfve.
Antaga vi nu, att påfven ville medgifva, att han icke i
följd af gudomlig lag och rätt eller på grund af en Guds
befallning är kyrkans öfverhufvud, utan att man, för att bevara
de kristnas enighet gentemot sekter och kättare, måste hafva
ett sådant öfverhufvud, till hvilket alla andra kunna hålla sig,
och att han i detta syfte blifvit af människor väld, hvarför det
ock stode i människors makt att afsätta honom och välja ett
annat öfverhufvud, ungefär såsom kyrkomötet i Konstanz
förfor, då det afsatte trenne påfvar och valde en fjärde; antaga
vi som sagdt, att påfven och den romerska stolen medgåfve och
erkände detta — hvilket dock är omöjligt, ty han måste då
låta hela sin regering och sin ställning förändras och
omstörtas liksom äfven alla sina lagar och böcker, något som han
säkerligen aldrig skall göra —■ så skulle dock icke heller detta
hjälpa kristenheten, utan det skulle uppstå ännu fler sekter än
förut. Om man nämligen icke på grund af Guds befallning
utan af fri mänsklig vilja skulle vara ett sådant öfverhufvud
underdånig, skulle detta lätt inom kort blifva ringaktadt och
slutligen icke få någon enda lem kvar. Ett sådant hufvud måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
