- Project Runeberg -  Svenska kyrkans bekännelseskrifter /
444

(1912) [MARC] Translator: Oscar Bensow, Johann Tobias Müller With: Martin Luther, Oscar Bensow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Andra budet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

444

I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.

men den varder så mycket svårare, om man dessutom vill
rättfärdiga den och för att bekräfta den åberopar Guds namn och
gör detta till ett skändlighetens täcke. På sådant sätt varder
en lögn en dubbel, ja en flerfalclig lögn.

Därför har Gud till detta bud fogat en allvarlig hotelse,
nämligen: ty Herren skall icke låta den blifva ostraffad, som
missbrukar lians namn, d. v. s. det skall icke efterskänkas
någon eller af löpa utan straff. Ty lika litet som Gud vill
lämna ostraffadt att man vänder sitt hjärta ifrån honom, lika
litet vill han tåla, att man begagnar hans namn till att
bemantla lögner. Men i världen är det tyvärr så, att de äro få,
hvilka icke begagna Guds namn till lögn och allt slags ondska,
liksom de äro få, hvilka af hjärtat förtrösta på Gud allena.

Ty af naturen hafva vi alla den sköna dygden, att den
som gjort en ogärning, gärna vill öfverskyla och försköna sin
skändlighet, så att ingen må se den eller veta därom, ochr ingen
är så djärf, att han inför hvar man berömmer sig öfver det
onda, som han gjort, utan alla vilja göra det hemligt och
utan att man märker det. Ställer man nu någon till ansvar,
så måste Gud låna sitt namn till att göra ondskan from och
skändligheten till en heder. Detta är i världen så vanligt och
har såsom en syndaflod öfversvämmat alla land. Därför hafva
vi ock den lön, som vi söka och förtjäna, nämligen pest, krig,
dyr tid, eldsvåda, vattunöd, dåliga hustrur, vanartiga barn och
tjänare samt allehanda ondt. Hvarifrån skulle annars all
denna jämmer komma? Det är i sanning en stor nåd, att
jorden ännu bär och närer oss.

Därför bör man framför allt allvarligt tillhålla de unga
och vänja dem vid att hafva detta och de andra buden för
ögonen, och när de fela däremot, bör man genast vara efter dem
med riset, förehålla dem och ständigt inpränta budet, så att
de icke blott med straff hållas i tygeln utan äfven fostras till
vördnad och fruktan för Gud.

Nu förstår du alltså, hvad det vill säga att missbruka
Guds namn, nämligen — för att i korthet upprepa det —
an-lingen att använda det blott till lögn och under åberopande af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:39:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bekann12/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free