Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJÄRDE BUDET.
459
led vare hans namn utplånadt. Låt det därför nu vara dig
sagdt, huru mycket lydnaden betyder inför Gud, i det att han
sätter den så högt, låter den behaga sig så väl och så rikligt
belönar den, men åter så strängt vakar för att straffa dem, som
handla däremot.
Allt detta säger jag, för att man väl må inpränta det hos
de unga, ty ingen tror, huru nödvändigt detta bud är att hålla,
ehuru det hittills under påfvedömet föga aktats och lärts. Det
är enkla och lätta ord, och därför menar hvar och en, att han
kan clet länge sedan. Så hoppar man öfver det och ser sig om
efter andra saker, och man inser och tror icke, hvarken att Gud
så mycket vredgas, om man underlåter detta, eller att man gör
en för Gud så välbehaglig gärning, om man uppfyller detta
bud.
Till detta bud hör ytterligare att tala om allt slags
lydnad emot öfverordnade, som hafva att befalla och styra,
emedan all annan öfverhet härflj^ter från föräldrarnas öfverhet.
Ty när en fader icke förmår att ensam uppfostra sitt barn, så
tager han till hjälp en skolmästare, som undervisar det; är
han för svag, så tager han sina vänner och grannar till hjälp;
dör han, så öfverlämnar han herraväldet och uppsikten åt andra,
som därtill förordnas. På samma sätt måste han ock för
husets vård hafva husfolk, tjänare och tjänarinnor under sig.
Sålunda äro alla, som man kallar herrar, i föräldrars stad och
ställe, och deras rätt och makt att styra härleder sig från
föräldramakten. Enligt Skriften kallas därför ock alla de, hvilka
i sin styrelse utöfva fadersämbetet, fäder, och de böra hafva
ett faderligt hjärta emot sina underordnade. Likaledes hafva
fordom romarna och äfven andra folk kallat herrarna och
fruarna i huset patres et rnatres familias, d. v. s. husfäder och
husmödrar, liksom de äfven hafva kallat sina landsfurstar och
härskare patres patriæ, d. v. s. hela landets fäder, och det
länder oss, som vilja vara kristna, till vanheder, att icke äfven vi
kalla dem så eller åtminstone akta och hedra dem på detta
sätt.
Hvad sålunda ett barn är skyldigt fader och moder, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
