Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Fjärde budet - Femte budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE BUDET.
465
förlust af Guds nåd är skyldig att framför allt fostra sina
barn till gudsfruktan och kunskap om Gud, samt — om de
därtill äro skickade — äfven låta dem lära sig och studera, så att
man må kunna använda dem där de behöfvas.
Gjorde vi detta, så skulle Gud rikligen välsigna oss och
gifva oss sin nåd till att kunna uppfostra människor, genom
hvilka land och folk skulle kunna förbättras, ja man skulle
få väl uppfostrade medborgare, dygdiga och husliga kvinnor,
hvilka i sin ordning skulle uppfostra gudfruktiga barn och
gudfruktigt husfolk. Betänk nu själf, hvilken förfärlig skada du
gör, om du häruti är försumlig och underlåter hvad på dig
ankommer, för att ditt barn må varda fostradt till en nyttig
och gudfruktig människa. Härigenom samlar du äfven synd
och vrede öfver ditt hufvud och förtjänar helvetet genom dina
egna barn, äfven om du i öfrigt är en gudfruktig och helig
människa. Emedan- man föraktar sådant, straffar äfven Gud
så förfärligt världen, så att det icke mer finnes någon tukt,
styrelse eller frid, hvaröfver vi ju alla klaga utan att dock
inse, att det är vår egen skuld. Ty såsom följd af vår
uppfostran hafva vi vanartiga, olydiga barn och undersåtar. —
Detta vare nu nog till förmaning, ty att vidlyftigare utföra
detta måste anstå till ett annat tillfälle.
* Femte budet.
Du skall icke dräpa.
Yi hafva nu talat om både den andliga och den världsliga
styrelsen, d. v. s. om lydnaden mot gudomlig och faderlig
öfverhet. Här gå vi från vårt eget hus till grannarna för att
lära oss, huru vi böra sinsemellan lefva, enhvar gentemot sin
nästa. Därför inbegripas icke i detta bud Gud och öfverheten
eller de, som hafva makt och befogenhet att döda, ty Gud har
öfverlämnat sin rätt att straffa missdådare åt öfverheten i
föräldrarnas ställe, hvilka fordom, såsom man hos Moses läser,1
1 5 Mos. 21: 18—21.
BO -110630. Densoiv Srensla hyr ans lelänneheshr[ft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
