Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Sjunde budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE BUDET.
477
stulen eller mecl svek vunnen egendom förkofras. Huru många
äro ieke de, som dag och natt gnida och snålas och ändå icke
varda ett öre rikare. Lyckas det dem att samla en hop
penningar, så hafva cle dock så mycket elände och olycka att utstå,
att de icke med glädje kunna njuta af sin rikedom eller lämna
den i arf åt sina barn. Men emedan ingen frågar efter detta,
utan vi lefva som om vi icke behöfde bekymra oss om något, så
måste Gud på annat sätt hemsöka oss och lära oss bättre seder,
i det att han skickar oss den ena landsplågan efter den andra
och låter oss såsom gäster få en hop landsknektar, som på ett
ögonblick tömma våra kistor och pungar och icke upphöra, så
länge vi hafva ett öre kvar, samt sedan till tack bränna och
härja hus och gård samt skända och döda hustru och barn.
Kortligen, stjäl du mycket, så lita på att dubbelt så mycket
skall stjälas från clig. Den som med våld och orätt roffar åt
sig något, han skall råka ut för en annan, som behandlar
honom på samma sätt. Ty Gucl förstår mästerligt konsten att —
då hvar och en plundrar och bestjäl clen andre — straffa en
tjuf mecl den andre. Hvarifrån skulle man månne annars få
nog rep och galgar?
Den som nu vill låta säga sig det, han må veta, att detta
är Guds bucl, som icke är något skämt. Ty om du föraktar
och bedrager, bestjäl och utplundrar oss, så vilja vi väl fördraga
det, uthärda ditt högmod, tåla och i öfverensstämmelse med
Fader vår förlåta och vara barmhärtiga, ty vi veta, att de
gudfruktigt dock alltid skola hafva nog, och att du skadar dig
själf mer än någon annan. Men tag dig till vara, när den
fattige kommer — och det finnes nu godt om fattiga —, han
som måste kämpa för det dagliga brödet, om du då uppträder
som om hvar och en måste lefva af din nåd, prejar och utsuger
alla inpå benen samt med stolthet och öfvermod visar bort den,
åt hvilken du borde gifva och skänka allt hvad du kan. Han
skall clå gå bort eländig och bedröfvad, och då han icke har
någon annan att klaga för, skall han skria och ropa till
himmeln. Akta dig då, säger jag än en gång, tag dig till vara
så*som för djäfvulen själf, ty sådant suckande och ropande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
