Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Nionde och tionde buden - De tio budens afslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
begära, ty lian vill framför allt, att vårt hjärta skall vara rent,
ehuru vi, så länge vi lefva här på jorden, icke kunna komma
därhän, så att alltså detta liksom alla andra bud ständigt och
oaflåtligt anklagar oss och visar, huru pass fromma vi i själfva
verket äro inför Gud.
De tio budens afslutning.
I Tio Guds bud hafva vi sålunda hufvudinnehållet af
Guds lära om hvad vi böra göra, på det att hela vårt lif må
vara Gud välbehagligt, och här är den rätta källan, ur
hvilken skall uppkvälla och till hvilken skall strömma allt hvad
som är verkligt goda gärningar, så att utom Tio Guds bud
ingen gärning kan vara god och Gud välbehaglig, den må i
världens ögon vara hur stor och kostlig som helst. — Låt nu
se, huru våra stora helgon kunna berömma sig af sina andliga
ordnar samt stora och’ svåra gärningar, som de själfva uttänkt
och pålagt sig, medan de underlåtit dessa af Gud bjudna, som
om de vore alltför ringa eller längesedan utförda.
Jag menar, att man fastmer skulle hafva fullt upp att
göra med att hålla hvad Gud här bjuder, såsom saktmod,
tålamod och kärlek gentemot fiender, kyskhet, hjälpsamhet och
hvad därmed sammanhänger. Men dylika gärningar gälla
intet och hafva intet anseende i världens ögon, ty de äro icke
sällsamma och stolta, icke bundna viel vissa tider, rum, sätt
eller åtbörder, utan vanliga hussysslor, som den ene grannen
kan öfva mot den andre, och därför hafva de intet anseende.
Dessa åter (munkarnas verk) göra, att man uppspärrar
ögon och öron, hvarom de själfva ytterligare draga försorg
genom en mängd pomp, prål och ståt, samt utsmycka hvad de
göra. så att det skall lysa och glänsa. Man tänder rökelse,
sjunger och ringer, man tänder vaxljus och lampor, så att man
icke kan höra eller se något annat än detta. Att en präst står
där i gyllne skrud eller en lekman hela dagen ligger på knä
i kyrkan, det kallas en kostlig gärning, som man icke nog kan
prisa. Men att en fattig flicka sköter ett litet barn och troget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
