Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
540
I):R MARTIN LUTHERS STORA KATEKES.
tredje sakramentet, som man liar kallat boien. emedan den
egentligen icke är något annat än dopet. Ty hvad är väl hoten
annat än att, med allvar bekämpa den gamla människan och
börja ett nytt lif? Lefver du alltså i bot. så håller du dig till
dopet, som icke blott sinnebildligt framställer clet nya lifvet,
utan äfven verkar clet, uppväcker det och drifver därtill. Ty
i dopet gifves nå cl, ande och kraft att underkufva den ga ini a
människan, så att den nya må framkomma och växa sig stark.
Därför förblifver dopet beständigt bestående, och om
äfven någon af faller därifrån och syndar, så hafva vi dock
ständigt en återgång därtill, så att man åter kan varda herre öfver
den gamla människan. Men med vatten behöfver man icke
mer begjuta oss, ty om vi än hundra gånger läte oss nedsänkas
i vatten, så gifves det dock endast ett dop, men dess verkan
varar och förblifver alltjämt. Sålunda är boten ingenting annat
än en återgång och ett nytt tillträde till dopet, så att man åter
börjar öfva det, som man förut begynt men upphört med.
♦Tag säger detta, för att man icke skall falla på den
tanken, som vi länge närt, då vi nämligen menat, att dopet nu
vore förloradt, så att vi icke mer hade någon nytta däraf,
sedan vi åter fallit i synd. Detta kommer däraf, att vi icke
hafva sett på dopet annat än som på en utvärtes gärning, som
en gång fordom skett. Anledningen härtill torde ock vara,
att S:t Hieronymus liar skrifvit: »Boten är den andra
räddningsplankan, med hvilken vi måste simma och räddas, sedan
det skepp gått under, på hvilket vi gått ombord för att fara
öfver, då vi inträdde i kristenheten.» Därmed är nu den vidare
användningen af dopet förnekad, så att detta icke mer kan
gagna oss. Det är därför icke riktigt taladt, ty skeppet går icke
under, emedan det, som sagdt, är en Guds instiftelse och icke
vårt verk. Men det händer väl, att vi halka och falla därur.
Men faller någon ur, så må han se till, att lian åter kan simma
dit och där hålla sig fast, till dess han på nytt kan komma upp
i skeppet och färdas vidare så, som lian begynt.
Man ser sålunda, hvilken stor och härlig sak dopet är, som
rycker oss ur djäfvulens gap och gör oss till Guds egna, under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
