Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
622
KONKORDIEFORMELN. II.
som synd anse och erkänna icke endast verksyndernas
öfverträdelse af Guds bud, utan äfven den vederstyggliga,
förskräckliga arfsjukdom, genom hvilken hela naturen är fördärfvad, bör
framför allt betraktas och erkännas såsom verklig synd, ja
såsom hufvudsynden, som är alla verksynders rot och källa. Den
kallas af Dr. Luther natur- eller personsynd, hvarmed han vill
angifva, att äfven om en människa icke skulle tänka, tala eller
göra något ondt — något som efter våra första föräldrars fall
är för människans natur i detta lif omöjligt — så är likväl
hennes natur och person syndig, d. v. s. genom arfsynden, såsom
genom en andlig spetälska, alltigenom samt helt och hållet
inför Gud besmittad och fördärfvad. För detta fördärfs skull och
på grund af den första människans fall anklagas och fördömes
människans natur eller person af Guds lag, så att vi alltså af
naturen äro vredens, dödens och fördömelsens barn, såframt vi
icke genom Kristi förtjänst därifrån förlossas.
2. För det andra är det äfven klart och obestridligt, att
— såsom Augsburgska bekännelsens nittonde artikel lärer —
Gud icke är skapare, anstiftare eller orsak till synden, utan
synden, hvilken är ett djäfvulens verk, har på djäfvulens
anstiftelse genom en människa kommit in i världen. Rom.
5: 12; 1 Joh. 3: 8. Och icke heller i våra dagar skapar och
verkar Gud i oss synd, utan tillsammans med den natur,
hvilken Gud ännu alltjämt skapar och verkar i människorna,
fortplantas arfsynden genom den köttsliga aflelsen och
födelsen af fader och moder på grund af genom synd fördärfvad säd.
3. För det tredje vet och fattar ingen människas förnuft,
huru stor denna arfskada är, utan detta måste man — såsom
Schmalkaldiska artiklarna säga — lära sig och tro på grund af
Skriftens uppenbarelse, som i Apologien kortligen
sammanfattas i följande hufvudpunkter:
1. Att denna arfskada är skuld till att vi allesammans i
följd af Adams och Evas olydnad stå under Guds onåd och af
naturen äro vredens barn, såsom aposteln betygar Kom. 5: 12 ff.;
Ef. 2: 3.
2. Vidare, att den består i en fullkomlig saknad eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
