Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Första artikeln. Om arfsynden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ARFSYNDEN.
627
sanning, helighet och rättfärdighet. Non tamen in aliam
sub-stantiam genere aut specie diversam, priori abolila,
transmu-tata est, d. v. s. den (mänskliga naturen) är dock icke helt
och hållet utrotad eller förvandlad till en annan substans, som
är till sitt väsen olik vår natur och sålunda icke skulle hafva
samma väsen som vi.
För det nämnda fördärfvets skull anklagas och fördömes
af lagen människans hela fördärfvade natur, såvida icke
synden blifver för Kristi skull förlåten.
Men lagen anklagar och fördömer vår natur, icke därför att
vi äro af Gud skapade människor, utan därför att vi äro
syndiga och onda. Icke heller (anklagar och fördömer lagen vår
natur) därför och så till vida vår natur och vårt väsen efter
fallet ännu är Guds skapelse och verk, utan därför och så till
vida som vår natur är genom synden förgiftad och fördärfvad.
Men ehuru arfsynden liksom ett andligt gift eller en
spetälska — såsom Luther säger — förgiftat och fördärfvat hela
den mänskliga naturen, så att man numera i vår fördärfvade
natur icke tydligt kan särskilja och utpeka naturen för sig
och arfsynden för sig, så är likväl icke den fördärfvade naturen
eller den fördärfvade människans väsen, kropp och själ, eller
den af Gud skapade människan själf — i hvilken arfsynden
bor, hvarigenom äfven naturen, väsendet eller hela människan
är fördärfvad — ett och detsamma som själfva arfsynden, som
bor i människans natur eller väsen och fördärfvar detsamma.
På samma sätt som äfven vid utvärtes spetälska — om man vill
tala noggrant — den kropp, som är spetälsk, icke är ett och
detsamma som den kroppen vidlådande spetälskan, likaså måste
man äfven fasthålla en åtskillnad emellan vår af Gud skapade
och uppehållna natur, i hvilken synden bor, å ena sidan samt
arfsynden, som bor i naturen, å andra sidan. Dessa båda
kunna och måste enligt den heliga Skrift såsom från hvarandra
åtskilda betraktas, läras och tros.
Vi nödgas och tvingas äfven af vår kristna tros
förnämsta artiklar att fasthålla en dylik åtskillnad. För det första
betygar Skriften i artikeln om skapelsen, att Gud icke endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
