Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DEN FRIA VILJAN OCII DE MÄNSKLIGA KRAFTERNA. 685
lijärta tändt denna början till en sann gudaktighet- och att han
allt framgent vill stärka och hjälpa dem i deras stora svaghet,
så att de ända till slutet må framhärda i en sann tro.
Hit höra äfven alla de heligas böner, i hvilka de bedja, att
de må blifva undervisade, upplysta och helgade af Gud,
hvarmed de gifva till känna, att de icke af egna, naturliga krafter
kunna få det, hvarom de bedja Gud. Sålunda ber David i den
119 :e psalmen mer än tio gånger, att Gud må gifva honom
förstånd att rätt fatta och lära den gudomliga läran. En
liknande bön finna vi hos Paulus i Ef. 1: 17, Kol. 1: 9, Fil. 1: 9.
Dessa böner och bibelord om vår okunnighet och oförmåga äro
icke skrifna i syfte, att vi skola blifva lata och tröga att läsa,
höra och betrakta Guds ord, utan på det att vi först och främst
må af hjärtat tacka Gud för att han genom sin Son förlossat
oss från okunnighetens mörker samt syndens och dödens
fängelse och genom dopet och den helige Ande pånyttfödt och
upplyst oss.
Och sedan Gud genom sin helige Ande i dopet gjort början,
i det att han upptändt och verkat en rätt kunskap om Gud
samt tro, böra vi oafbrutet bedja honom, att han genom samma
Ande och sin nåd, medelst daglig öfning att läsa och betrakta
Guds ord, måtte hos oss bevara tron och de himmelska gåfvor,
som han gifvit oss samt dag ifrån dag stärka dem och
vidmakthålla dem ända till slutet. Ty om icke Gud själf är vår
skolmästare, så kunna vi icke lära oss hvad som är för honom
välbehagligt samt för oss och andra till nytta.
För det andra betygar Guds ord, att den naturliga, icke
pånyttfödda människans förstånd, hjärta och vilja i allt, som
hör Gud till, är icke endast bortvändt från Gud utan äfven i
strid mot Gud vändt och förvändt till allt ondt. Därjämte att
människan är icke blott med afseende på allt godt svag,
oförmögen, oduglig och död, utan äfven genom arfsynden så
beklagligt förvänd, förgiftad och fördärfvad, att hon till sin art
och natur är helt och hållet ond, motspänstig och fientlig
gentemot Gud men däremot lifaktig och kraftig till allt, som är
Gud misshagligt och honom emot, 1 Mos. 8: 21: Människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
