Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Fjärde artikeln. Om goda gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helige Paulus fullständigt utesluter våra gärningar och
förtjänster från artikeln om rättfärdiggörelsen och saliggörelsen
samt tillskrifver alltsammans Guds nåd och Kristi förtjänst
allena, såsom i föregående artikel har förklarats. Därjämte
beröfva dylika påståenden anfäktade och oroliga samveten
evangeliets tröst, förorsaka tvifvel och äro på många sätt farliga,
stärka den förmätna inbillningen om en vår egen rättfärdighet samt
förtröstan på egna gärningar, hvarjämte de af de påfviska
upptagas och af dem anföras såsom stöd för deras meningar,
gentemot den rena läran om den allena saliggörande tron. De
strida äfven emot Guds frälsningsbringande ord, där det står
skrifvet, att saligheten är den människas, hvilken Gud tillräknar
rättfärdighet utan gärningar (Rom. 4:6). I Augsburgska
bekännelsens sjätte artikel står jämväl, att vi blifva frälsta utan
gärningar, genom tron allena. Äfven Dr. Luther har
sammalunda förkastat och fördömt dessa påståenden, nämligen 1)
hos de falska profeter, som uppträdde hos galaterna, 2) hos de
påfviska på ganska många ställen, 3) hos vederdöparna, som ville
gifva den tolkningen, att tron väl icke skall grunda sig på
gärningarnas förtjänst, men att dessa dock kräfdes såsom något
för saligheten nödvändigt, samt 4) äfven hos några af sina
anhängare, hvilka hade förklarat detta påstående så, att ehuru vi
kräfva gärningarna såsom för saligheten nödvändiga, så lära
vi dock icke att man skall sätta sin förtröstan på gärningarna.
Därför och på grund af nämnda orsaker hafva vi allt skäl
att i våra församlingar fasthålla därvid, att dylika talesätt
icke böra läras, försvaras eller urskuldas, utan såsom falska och
orätta ur våra församlingar afvisas och förkastas, ty under
förföljelsens tid — då en klar och tydlig bekännelse gentemot
alla förvanskningar och vrängningar i artikeln om
rättfärdiggörelsen var allra mest nödvändig — hafva de åter genom
Interim102 kommit i bruk och föranledt lärostrider.
För det tredje, eftersom det äfven tvistats om, huruvida
goda gärningar bevara saligheten, eller om de äro nödvändiga
för att bibehålla tron, rättfärdigheten och saligheten, måste
äfven noggrant och grundligt förklaras, huru rätt färdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
