Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Åttonde artikeln. Om Kristi person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KRISTI PERSON.
729
och nedstiga, förflytta sig från en plats till en annan, lida
hunger och törst, köld och hetta 111. ni., det är den mänskliga
naturens egenskaper, hvilka aldrig i evighet kunna blifva clen
gudomliga naturens egenskaper.
Yi tro, lära och bekänna äfven, att numera efter
människo-vardandet icke hvardera naturen i Kristus på sådant sätt
består i och för sig själf, att hvar och en skulle vara och utgöra
en särskild person, utan att cle fastmer äro så förenade, att cle
bilda en enda person, i hvilken cle båda naturerna, clen
gudomliga och den antagna mänskliga naturen, äro och bestå
personligt, så. att numera efter niänniskovardaiidet hör till Kristi hela
person icke blott hans gudomliga utan äfven hans antagna
mänskliga natur. Kristi eller Filii Dei -in carn at i, d. v. s. Guds
Sons — hvilken antagit kött och blifvit människa — person
är sålunda icke fullständig utan hans mänsklighet lika litet som
hans gudom. Därför är Kristus icke tvenne olika
personer utan en enda person, oaktadt hos honom finnas tvenne olika
naturer, hvilkas naturliga väsen och egenskaper icke kunna
sammanblandas.
Vi tro, lära och bekänna äfven, att clen antagna mänskliga
naturen i Kristus icke endast har och behåller sina naturliga,
väsentliga egenskaper, utan att clen dessutom genom den
personliga föreningen med gudomen och senare genom
liärliggö-relsen eller glorifikationen är upphöjd till majestätets, kraftens
och maktens högra sida öfver allt, som nämnas kan icke allenast
i denna världen, utan ock i den tillkommande (Ef. 1: 2l).
Men hvad nu detta majestät beträffar, till hvilket Kristus
med afseende på sin mänsklighet har blifvit upphöjd, så har
han icke erhållit detsamma först då han uppstod från cle döda
och uppsteg till himmelen, utan redan då lian aflades i
moderlifvet och vardt människa samt clen gudomliga och clen
mänskliga naturen med hvarandra personligen förenades. Men denna
personliga förening får icke förstås så — såsom några orätt
tolkat densamma — som om de båda naturerna, den gudomliga
och clen mänskliga, vore med hvarandra förenade liksom
tvenne hoplimmade bräder, så att de realiter, d. v. s. i själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
