Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Elfte artikeln. Om Guds eviga förutseende och nådaval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
77’S
KONKORDIEFORMELN. II.
(le obotfärdiga och dem som förakta lians ord, men lian liar
härmed ingalunda menat eller velat säga, att Gud icke skulle unna
honom eller någon annan människa saligheten, utan i sitt
hemliga rådslut bestämt honom till evig fördömelse, så att han
icke kunnat eller haft någon möjlighet till att blifva salig.
Genom denna lära och förklaring af artikeln om Guds
utvalda barns eviga och saliggörande utkorelse gifver man fullt
och helt Gud den honom tillkommande äran, att han af idel
barmhärtighet i Kristus, utan all vår förtjänst eller några våra
goda gärningar, gör oss saliga enligt sin viljas uppsåt, såsom
det står skrifvet i Ef. 1: 5 f.: Han har förut bestämt oss till
barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus. efter sin viljas
välbehag, sin härliga nåd till pris, med hvilken han har benådat oss
i den älskade. Därför är det falskt och orätt, när man lär, att
icke endast Guds barmhärtighet och Kristi allraheligaste
förtjänst, utan äfven något hos oss själfva, skulle vara orsaken till
Guds nådaval eller att Gud har utkorat oss till det eviga lifvet.
Ty icke blott innan vi hafva, gjort något godt, utan äfven innan
vi voro födda, har Gud utvalt oss i Kristus, ja, han har gjort
det, innan världens grund var lagd, och på det att Guds
uppsåt enligt utkorelsen skulle äga bestånd, icke på grund af
gärningar, utan af den kallandes behag, vardt det sagdt till henne:
»Den äldre skall tjäna den yngre», såsom det är skrifvet:
»Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.» Rom. 9: 11 ff.; 1 Mos.
25: 23; Mal. 1: 2 f.
Likaledes gifver denna lära ingen orsak vare sig till
klenmodighet eller till ett fräckt och vildt lif, ty människorna
undervisas om att söka Guds eviga nådaval i Kristus och hans
heliga evang-elium såsom varande lifvets bok, och här uteslutes
ingen botfärdig syndare (från frälsningen), utan alla stackars
betungade och bedröfvade syndare bjudas och kallas till
bättring och syndakännedom samt till tro på Kristus och den
helige Ande utlofvas dem till rening och förnyelse. Sålunda
gifves åt bekymrade, anfäktade människor den allra
tillförlitligaste tröst, nämligen att de skola veta, att deras salighet icke
är lagd i deras egna händer — annars skulle de mycket lättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
