Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska uppgifter och förklarande anmärkningar till Svenska kyrkans bekännelseskrifter - Den historiska anledningen till de särskilda bekännelseskrifternas uppställande, deras olika texter m. m. - Schmalkaldiska artiklarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANLEDNINGEN" TILL BEKÄNNELSESKRIFTERNAS UPPSTÄLLANDE. 807
lanchtons nämnda traktat om påfvens makt och öfverhöghet
intogs.
Redan från början åtnjöto dessa artiklar i de lutherska
landskyrkorna symboliskt anseende, men officiellt antagna
såsom bekännelseskrift blefvo de först därigenom att de år 1580
jämte Melanchtons ofvannämnda traktat upptogos i
Konkordie-boken. Till Luthers tyska text fogades härvid en föga god
latinsk öfversättning, hvilken förmodas härröra från Selnecker.
Sehmalkaldiska artiklarna, som i jämförelse med de
föregående bekännelseskrifterna äro hållna i en väsentligt
skarpare polemisk ton, bestå af ett företal samt trenne delar.
Första delen handlar om »de höga artiklarna om det gudomliga
majestätet», och här behandlas i fyra korta artiklar,
trefaldigheten och människovardandet, angående hvilka trosartiklar
ingen strid rådde emellan de romerska och de evangeliska, Andra
delen behandlar »artiklarna om Jesu Kristi ämbete och verk
eller vår återlösning». Här handlar den första
»hufvudarti-keln» om försoningen och rättfärdiggörelsen för Kristi skull
genom tron. De tre öfriga artiklarna i denna del behandla
romerska missbruk, såsom mässan samt i sammanhang därmed
skärselden, vallfärder, helgondyrkan m. m., vidare stiftelser
och kloster samt slutligen påfvedömet. Tredje delen upptager
femton artiklar, »om hvilka vi må öfverlägga med lärda och
förståndiga män och äfven inbördes oss emellan».
Om alla dessa artiklar förklarar Luther i slutorden, att
han vid dem med Guds hjälp vill hålla fast ända in i sin död
och i dem kan »intet ändra eller med afseende på dem göra
några eftergifter».
Bland underskrifterna finna vi äfven Melanchtons namn,
men han bifogar därvid följande reservation: »Men med
afseende på påfven anser jag, att — under förutsättning att han
tillåter evangelium predikas — för fridens skull och för att
bevara endräkten med de kristna, som nu lyda under honom
och i framtiden komma att göra det, äfven vi kunde tillerkänna
honom den öfverhöghet öfver biskoparna, som han nu på
grund af mänsklig lag innehar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
