Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska uppgifter och förklarande anmärkningar till Svenska kyrkans bekännelseskrifter - Förklarande anmärkningar - 30 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
818
FÖRKLARANDE ANMÄRKNINGAR.
särskildt sätt inpräglat sig i kristenhetens minne. I öfverensstämmelse
med denna artikel fira vi ock alltjämt allhelgonadagen.
30. Härmed åsyftas hostians (det invigda brödets) kringbärande
i högtidlig procession för att tillbedjas, för hvilket ändamål särskildt
den s. k. Kristi lekamens fest under 13:de århundradet instiftats.
31. Med »enskilda mässor» menas här mässor utan kommunion
eller s. k. stilla mässor, hvilka höllos af olika anledningar, men
särskildt för att förkorta de aflidnas skärseldsstraff.
32. Summister kallades de till största delen dominikanerorden
tillhörande teologer, hvilka utvecklade och kommenterade de stora
skolastiska teologernas verk, särskildt Thomas ab Aqvino’s hufvudarbete
»Summa totius Theologiæ».
33. Jovinianus var en munk, hvilken i 4:e århundradet"! Rom
uppträdde emot gärningsväsendet och därvid enligt någras
framställning gått till här antydda öfverdrifter.
34. Anspelar särskildt på de s. k. tiggarmunkarna.
35. Rätten att vid vissa svårare förbrytelser meddela aflösning
var förbehållen biskoparne och vid" ännu svårare påfven.
36. De kanoniska timmarna voro ursprungligen kl. 9 f. m., 12
middagen och 3 e. m. Härtill lades i klostren ytterligare kl. a/, m.
(den s. k. matutina), kl. 6 f. m., kl. 6 e. m. (vespern), kl. 9 e. m.,
samt midnatt, på hvilka timmar vissa böner skulle läsas.
37. Härmed menas Augsburgska bekännelsen.
38. Kanonister kallades de, som sysslade med den s. k.
kanoniska rättens (de gamla kyrkolagarnas) tolkning.
39. Förlusten af den särskilda nåd, som den första~människan
ägde och som alla människor skulle hafva ägt om icke syndafallet
inträffat, kallade de romerska teologerna arfsyndens förmale och i
motsats härtill benämndes böjelsen för det onda arfsyndens materiale.
40. Fornes betyder egentligen »fnöske» eller öfverhufvudtaget ett
lätt brännbart ämne, hvaraf man begagnar sig för att uppgöra eld.
Den romersk katolska föreställningen innebär sålunda, att »begärelsen»
icke i sig är synd, men lätt kan antändas, så att den öfvergår till
syndig begärelse.
41. Longobardus = Petrus Lombardus.
42. Meritum congrui eller meritum de congruo kallade man
den förtjänst, hvilken man ansåg människan förvärfva genom att med
sina naturliga krafter medverka med den rättfärdiggörelsen föregående
eller förberedande nåden. Detta »meritum» ansågs visserligen icke
förtjäna saligheten men dock bereda människan för mottagande af
ytterligare nåd. — Efter mottagande af »den rättfärdiggörande nåden» —
som genom ingjutande af öfvernaturliga gåfvor förändrar människan, så
att hon varder rättfärdig och för Gud välbehaglig — är hon åter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
