Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - VIII. Om människostadgarna i församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175 Bel?.. Ap. el. Försv. VIII. Om människostadgarna uti för saml.
re mena, att Gud är blidkad och
försonad för människostadgarnas
skull och icke för Kristi skull.
Och i så måtto betaga de Kristus
den heder, som honom såsom
medlare tillkommer. Hvad denna sak
beträffar, så är ingen åtskillnad
emellan våra människostadgar och
de mosaiska ceremonierna.
Paulus förkastar därföre de mosaiska
ceremonierna, såsom han ock
människostadgarna förkastar, förty de
höllos för att vara sådana
gärningar, som förtjänte
rättfärdigheten för Gud, och således
förmörkades Kristi ämbete och trons
rättfärdighet. Därföre förkastar
han både lagens gärningar och
människostadgarna tillika och
påstår, att löftet om syndernas
förlåtelse är gifvet af nåd för Kristi
skull, allenast att vi detsamma
med tron omfatta. Ty löftet kan
icke omfattas och anammas utan
genom tron. Fördenskull emedan
vi med tron undfå syndernas
förlåtelse, emedan vi genom tron
hafva en nådig Gud för Kristi skull,
så är det en stor villfarelse och
gudlöshet att säga och lära, att
vi genom dessa människostadgars
håHande förtjäna syndernas
förlåtelse. Om någon här ville säga,
att vi icke förtjäna syndernas
förlåtelse, utan allenast att de, som
redan äro rättfärdigade, förtjäna
nåden genom dessa
människostadgar, så ropar Paulus återigen
däremot och säger, att Kristus vore
dä en syndatjänare*, om man
efter rättfärdiggörelsen skall hålla
före, att vi därefter icke för Kristi
skull varda för rättfärdiga
räknade, utan att vi böra genom an- \
dra gärningar eller stadgars hål-’
lande förtjäna, att vi må räknas |
tör rättfärdiga. Ja, »man föraktar
ju icke en människas testamente,
då det gilladt är; man lägger icke
heller något därtill»**. Därföre
bör icke heller det läggas till Guds
testamente, som har lofvat, att han
för Kristi skull vill vara oss nådig,,
att vi först genom dessa
människostadgars hållande böra förtjäna
att räknas lör behagliga och
rättfärdiga.
Dock hvad behöfva vi härvid
bruka någon vidlyftighet? Ingen
människostadga har ju af de
gamla fäderna blifvit i den afsikt
instiftad och förordnad, att den må
förtjäna syndernas förlåtelse eller
rättfärdigheten; utan de äro
inrättade för en god ordning och bättre
lugn i församlingen. Och om det
än vore någon, som ville inrätta
eller förordna vissa gärningar till
att därmed förtjäna syndernas
förlåtelse eller rättfärdigheten, huru
skulle han veta, att dessa
gärningar äro Gud behagliga, när han
därom icke har något vittnesbörd
af Guds heliga ord? Huru vill
han göra människorna vissa om
Guds vilja förutan Guds ord och
befallning? Månne icke Gud
allestädes hos profeterna förbjuder
att inrätta några särskilda
gudstjänster utom hans befallning?
Hos Hezech. uti det 20 står
skrifvet: »I skolen icke lefva efter edra
fäders bud och icke hålla deras
rätter och icke orena eder på deras
af gudar; ty jag är Herren eder
Gud; efter mina bud skolen I
lefva, och mina rätter skolen I hålla
och göra därefter»***. Om det
tillåtes människor att inrätta
gudstjänster och de genom dessa
förtjäna nåden, så måste ju alla
hedniska gudstjänster vara goda och
giltiga, så måste de af Jerobeam
och af andra utom lagen inrättade
* Gal. 2: 17. ** Gal. 3: 15. "" Hezech. 2ft 18, 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
