Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Worcester, som till sin Guds ära sett tusen dödar
i ansigtet och som varit van att uttyda Skriften för sina
rekryter innan han exercerade dem, kunde i sånggudinnorna,
de gudlösa tyrannernas omhuldade älsklingar, ej
se annat än obotfärdiga Magdalenor, eller i teatrarne
annat än hädiska tempel, som köttet uppbyggt åt
djefvulen. Den store protektorn lefde ej nog länge för att
hinna fullborda frihetens verk och låta den nya fanatismen
fullständigt utjemnas af en fördragsamhet, som började
mer och mer utmärka hans styrelse. Teatrarne
hade redan år 1642 blifvit tillslutna genom en
parlamentsakt, för att först efter 20 år åter öppnas för
Restaurationens nya drama. Men hvilket drama! Den naturfriska,
snilleblixtrande sångmö, som Shakspeare och hans
samtida frambesvurit på tiljorna — huru hade hon icke
förändrats, förvissnat, förbytts! Det var ej mera hon sjelf
— det var en utlefvad hetär, som under ett franskt
smink sökte skyla sina förhärjade drag och med oerhörd
fräckhet friade till det fauniska bifallslöjet af det
skamlösa slödder, som omgaf det Stuartska husets
återupprättade tron. Det var så, som konsten hämnades på
friheten, derföre att den så länge kunnat förakta och
misskänna henne. Hon blef för en tid, hvad man velat
göra henne till, en styggelse för Gud och menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
