- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
170

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


II.



Det kan då ej annat än väcka förundran, att de
ministrar, som så ofta lyssnade till Swifts förord när det
gällde andra, lemnade honom sjelf obefordrad, ehuru
de stodo i så stor förbindelse till honom för det nit
och den skicklighet, hvarmed han förfäktade deras sak.
Sheridan synes vara af den tanken, att Swift sjelf
åtminstone tills vidare försmådde hvarje belöning af detta
slag. «Swift», säger han, «hade ej brådt med sin
befordran. Det fanns mycket i hans närvarande ställning,
som tillfredsställde hans stolthet. I sin journal till Stella
säger han, att han icke kan uträtta något för sig sjelf [1],
med det tillägg, att «han icke bryr sig derom; ty
derigenom skola ministrar och annat folk stanna i skuld
hos honom». «Han ville icke», fortfar Sheridan,
«mottaga någon belöning för sina tjenster, förr än de vuxit
till en sådan höjd, att ingen belöning, huru stor som
helst, skulle kunna uppväga dem, hvarigenom han
följaktligen skulle anse sig icke stå i förbindelse hos någon
minister. Han hade under hela denna tid tillfälle att
utveckla oberoendets stolthet och att visa, att han
genom sina egna talanger och sitt inre värde skulle, utan
några af de vanliga hjelpmedlen i lifvet, kunna lyfta
sig till en högre grad af inflytelse och makt än andra
förmådde genom ädel börd, hög rang och ofantlig
rikedom. Det måtte hafva varit en ej liten tillfredsställelse
för honom att tänka, att det var den ringa landtpresten



[1] Just denna bekännelse lärer väl innebära, att han försökt det och
att det följaktligen ej var honom så alldeles likgiltigt, som han i sin
stolthet låter påskina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free