- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
15

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livsleda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»God natt,» sade hon blott och sträckte fram
sin hand.

Svagerskan höll den fast och såg på henne
stadigt.

»Jag tror att livet kan kännas tungt nog för
att man kan vilja dö, utan att vara sinnessjuk,»
sade hon.

Det lyste till i de djupt liggande ögonen,
fientligheten i uttrycket slappades, och det inbundna
löste sig till tacksamhet. Nu fanns den ju inte
längre där: skammen att betraktas som dåre!

Den kalla handen fick sista tryckningen av en
annan, som kändes livsvarm och stark.

»Gör som du vill; — jag skall alltid förstå dig.
Men kyss min gosse, och skräm honom inte.»

Två människors förtroendefulla blick i blick,
ljudet av dörren som stängdes, och hon — som ville
dö — stod ensam i korridoren.

— Kyss min gosse och skräm honom inte —
ljöd det genom hennes sinne. Hur moderligt rösten
hade vibrerat! Med hela en moders ömhet; ja, men
med något mera...

Den arbetande tanke, som hade för vana att
grubbla över allting, hakade sig fast vid detta
tonfall ... Det hade legat mera än ömhet däri; det var
mod. Något av det äventyrliga mod, som spelar
högt spel, tror på sin lycka och vinner; något som
var släkt med hennes eget lynne, bara att hon satt
allt på ett kort och tappat.

Och medan hon tänkte på detta, kom hon in i
sitt sovrum, där gossen låg. Hon gick tyst genom
rummet för att icke väcka honom, och så ställde
hon sig mittför fönstret ett stycke in i rummet
och såg ut. Månskenet kastade gardinernas skira
mönster i lätta skuggor på mattan, medan de tunga,
mörka draperierna vid båda sidor gjorde den bleka
dagern ännu mera kall och drömlik; det låg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free