- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
41

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En grobian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt vad nytt som kommer ut, och är obarmhärtig
i sin kritik. Att tala om litteratur är det roligaste
han vet, när det inte är tid att spela vira. Också
gäller han i hela staden för ett orakel. En och
annan gång sätter han sig ned att skriva en kritik
för platsens anseddaste tidning. — Staden har tre
tidningar. Detta kan nämnas som man förr i världen
angav folkmängden.

När lektorn sätter sig att skriva, stryker han
först upp sin ena rockärm och sedan den andra;
så sträcker han på sina armar, med krökta
armbågar, liksom för att känna efter om det är möjligt
att rocken kan spricka i ryggen, ty i så fall är det
så gott att den gör det först som sist. När lektorn
är lugnad i detta avseende, doppar han pennan och
börjar skriva — utan glasögon. Han begagnar
aldrig sådana, »aldrig,» säger han med eftertryck.
Det håller han alldeles bestämt på. »Syster min
är sju år yngre än jag och har begagnat glasögon
i tio år.» Ordalydelsen är alltid densamma, utom
då han vid vart nyår ändrar årssiffran.

Lektorn sitter rak när han skriver — mycket
rak och med näsan högt upplyftad, som om han
hade särskild avsky för papperet. Blicken följer
rakt efter näsan och träffar med krossande förakt
detta olyckliga papper, medan lektorns stora hand
snabbt fyller det med spetsiga bokstäver, vilka
komma raderna att likna risgärden, ritade upp med
en svavelsticka.

Med dessa kritiker fullgör lektorn en plikt.
Om de unga författarna bara ville följa ett klokt
ord, så skulle de få se! Men om de icke vilja
det, kan ingen hjälpa’t. De skola åtminstone ha
hört det.

Han drar in hakan och skjuter ut läpparna. Den
som ser honom måste tro att han ser på sin egen
mun i stället för på papperet.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free