Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En grobian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristina kom in med vattenglaset, reste flickan från
hennes nedlutade ställning och lät henne dricka.
På sin bror kastade hon en förkrossande föraktfull
blick.
Han gjorde ansträngningar för att se morsk
ut och gick fram och tillbaka med hårda steg.
Han var väl inte den som gav sig i första taget
heller!
»Jag har alltid sagt att din olyckliga häftighet
skulle ställa till förtret. Se nu vad du ställt till.»
»Kunde väl inte f-n lukta till att...»
»Låt det nu vara nog med eder och grovheter,»
sade fru Kristina med utomordentlig värdighet.
Hon stod och strök den unga flickans hår med en
min som tycktes säga: först över mitt lik skall
man gå för att göra dig skada.
Lektorn såg förgrymmad ut.
Och med denna grymma min stannade han
framför de båda kvinnorna. Flickan vågade icke
lyfta sina ögon mot denne store, järnhårde man.
Han såg på hennes förgråtna ansikte, under det
han drog samman ögonbrynen, sköt ut läpparna
och gjorde allehanda underliga miner.
»Jag är en gammal grobian,» sade han.
»Ne-ne-nej, det är lektorn visst inte,» kom det
snyftande under det vederbörande torkade sitt
ansikte mycket omsorgsfullt, »det var alldeles min
egen skull. Jag tycker så mycket om
sa-a-a-hanningen.»
Det bådade till att bli ett nytt skyfall, ty hon
förde åter näsduken till ögonen, men lektorn
hejdade henne med en för honom mycket ovanlig
vänlighet; han klappade henne på axeln, hastigt
uppklarnande.
»Vänta, vänta bara — jag hittar bestämt på
råd,» sade han och lade sitt stora pekfinger på sin
stora näsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
