- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
70

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I kupén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om hur de borde vara. Vi kunna med bästa vilja
i världen icke komma härifrån. Och därmed
punktum.»

»Men vad skola de tänka där hemma?»
Hennes skrämda blick tillade: och vad skola
människor säga?

Han förstod. Men om det fanns något i
världen, som han avskydde med hela sin varelse, så
var det slentrianen; därför greps han av en
smärtsam förbittring vid åsynen av denna ångest, vilken
i hans tycke gällde en obetydlighet. Han visste,
att hon skulle lova att bli hans hustru, vilket
ögonblick han bad henne därom, och där satt hon
förkrossad, tillintetgjord, endast för det hon lämnats
på tu man hand med honom utan förkläde. Han
visste att hon hade karaktär, han visste att hon
icke var tom och ytlig, han visste, att hon hade
en sådan liten redlig, modig vilja — i allt som
icke rörde detta. Men vad hjälpte det, att hon
icke hade denna feghet av naturen, utan att den
blott inplantats av en pedantisk uppfostran, när
denna feghet kunde sprida sig i hennes inre, som
en oljefläck sprider sig över ett dyrbart tyg! Detta
skelande till andras omdöme, denna sjukliga
räddhåga skulle verka förstörande på hela hennes
individualitet, den skulle kväva lyckan i deras samliv,
skulle bli det ständiga tvisteämnet; ja, den skulle
komma honom att förakta henne, han kände det
nu. Och hur svag var icke denna kärlek, som så
motståndslöst kunde låta sig nedtysta av en
konvenansfråga! Tusen små spiror, som förgäves sökt
tränga sig fram emot sol och vår, skulle frysa till
döds.

Med vemodig beundran satt han och såg på
detta rundlagda lilla ansikte, denna böjliga figur,
dessa händer med sina mjuka, slappa rörelser, som
kunde göra honom alldeles tokig — de enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free