- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
79

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Falaska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ens för mig själv. Kristofer talade med mig så
där småkoketterande, som han skulle talat med
ett dussin andra flickor, om det funnits några.
Men vi bodde så ensligt och hade inga grannar.
Jag sökte vigilera mig till hans intresse och små
uppmärksamheter, just som jag skulle ha giort
med ett dussin andra ungherrar, om det funnits
några. Det var sannerligen ingenting att bygga
någon roman av. Men unga flickor måste ha en
sådan, var de också skola ta den ifrån. Och jag
var inte klokare än andra. Där här du det! —
Vad unga herrar beträffar, så behöva de icke
svepa in sig i ett så romantiskt flor. Jag tror att
Kristofer såg på mig med rätt nyktra ögon.»

»Men, Maria!»

»Ja, du tycker naturligtvis att det är hädiskt
tal, eftersom du själv är mitt uppe i din roman.
Gläd dig, du, åt den, så länge den är ny och vacker
som din förlovningsring, men låt för guds skull bli
att förgylla upp gammalt skräp. Jag erkänner att
jag alldeles inte skulle haft något emot att fånga
Kristofer; det var min goda tur att jag inte
lyckades, och — tro du mig! — han hade säkert mer
tvingande skäl att avbryta sin bana här hemma än
ett sådant där litet tycke skulle ha varit.»

Hon talade lugnt, utan skymt av sinnesrörelse,
och såg under tiden i elden. Hennes ögon voro
hopdragna för det starka skenet, så att endast en
rand av dem glänste fram mellan ögonhåren.

»Varför skall du narras för mig! Jag är ju
själv ett vittne på att han tyckte om dig,» ropade
den yngre med förebråelse.

»Du?» ögonen öppnade sig, och hon såg på
systern.

»Ja, jag!»

»Du var ju ett barn.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free