Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kort som en gammal gummas, i nacken flätat ihop
till en liten piska, knuten samman med en svart
ullgarnstråd.
Lalla hörde till dem, vilkas födsel borde sortera
under rubriken »olyckshändelse», och hon hade
alltid känt det som om hon ingen rätt hade att vara
till i världen. Hon visste att hon alltid var i vägen,
men hon försökte att försona det genom att vara
tyst och stilla och aldrig göra väsen.
Lekkamrater hade hon inga där på gården,
sysselsättning hade hon heller ingen, ty hon var
ännu så liten. Och det var för långt till skolan.
Men pigorna lärde henne läsa biblisk historia och
katekes. Hon kunde för resten läsa allt vad hon
ville: tidningsbitar, som hon hittade, eller visor och
historier, som tjänstefolket hade med sig hem från
torgdagarna. Och när sagorna voro slut, diktade
hon om dem i sitt eget huvud; det kunde ske så
tyst, det hade ingen människa ont av.
Där satt hon nu med katekesen i knät, med
dinglande, smala ben och ett par slitna trätofflor
på fötterna, stirrande i elden eller på den svarta
väggen bakom potatisgrytan. Ur den grytan kunde
det, liksom imman, stiga upp en den vackraste
prinsessa, och hon kunde ha en stav i handen och
slå tre slag på den svarta väggen där bakom, och
väggen skulle öppna sig, och därinne skulle det
ligga ett stort slott med ljusa sälar, och Lalla skulle
se det stråla därinne av silver och sammet och
dyrbara ljus, och prinsessan kunde taga henne vid
handen, och de skulle stiga in i slottet, och den
svarta väggen kunde sluta sig efter dem, och – –
Det hördes steg i förstugan och någon
stampade snön av fötterna. Naturligtvis var det Nils,
som kom hem från skogshygget där uppe i
utmarken. Hon hörde honom tala med Berta där
ute, och nu skulle han komma in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
