Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu rödare, ock hon märkte att de utbytte blickar
och skrattade åt henne. Därför tog hon upp
katekesen och låtsade som om hon skulle läsa.
Berta giorde sig i ordning att sila mjölken,
men såg beständigt bort åt Lalla.
Nils slog med sin lediga hand på byttan.
»Vad tror du jag har här?»
Nu kände Lalla att hon var alldeles mörkröd,
och det bultade i kinderna. Hon bara slog ned
ögonen, liksom skamsen, och svarade icke.
»Nå?» manade han.
»Jag vet inte.»
Hon viskade det mycket sakta, och den tunna
lilla kroppen buktade och vred sig i förlägenhet.
»Tror du det kan vara åt dig?»
Nu såg hon upp, och det var ögon att både
skratta och gråta åt; så högtidligt allvarsamma, så
gammalvordet tvivlande, och ändå med en hel värld
i sig av barnsliga förväntningar.
Hon såg att ett gammalt förkläde var bundet
över byttan. Den måste således innehålla något.
Men hon teg ännu. Det kunde vara narri.
»Jo, det är åt dig. Gissa vad det kan vara!»
De grå ögonen glimtade till av glädje, men
ansiktet förblev lika allvarsamt.
Hon gled upp ur torvkorgen, men blev stående
kvar borta vid spiseln.
Berta hade börjat sila mjölken. Nils gick fram
till det långa köksbordet och ställde byttan där.
»Nå — vill du inte komma och se?»
Lalla slängde katekesen i torvkorgen och kom
fram till bordet.
»Nej — gissa först!»
Han höll med båda händerna över förklädet,
som på det underligaste sätt guppade upp och ned.
»Jag kan inte,» svarade en viskande röst, som
skälvde av sinnesrörelse. Det steg tårar i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
