- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
91

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Detta var mer än sagor, ty sagorna ha aldrig
någonting verkligt uti sig och den här kunde hon
ta på. Vad han måste vara fin och slät! Ännu
finare än kattungarna.

Och så var han hennes.

Ingen människa skulle dränka honom.
Kattungar dränker man, men inte ekorrar.

Hon stod där likväl så förstenat allvarlig i all
sin glädje. Ty detta var så otroligt. Hon var så
ängsligt glad. Detta var för mycket. Det kunde
aldrig sluta väl. — — — Å! Men om det kunde!
— — — Om hon kunde få ha honom!

Med sin vanliga högtidlighet sträckte hon fram
sitt pekfinger och strök honom prövande över
pannan, mitt emellan de uppstående öronen.

Han gav till ett vredgat skrik med sin svaga
lilla röst och flyttade sig hastigt åt sidan,
förnärmad över en sådan närgångenhet. Han hade fått
nötskalet mitt itu, kastat det bort, och mumsade
nu på kärnan, snurrade den runt och runt som om
han vore en riktig liten konstsvarvare.

Hon hade känt att han var fin — finare än det
finaste silke. Och varm.

Hur månne det kunde vara att stryka honom
på ryggen?

Hon stack långsamt ned sin hand i byttan och
sökte utföra manövern. Men Kurre giorde ännu en
vändning, lika snabb som den förstå, och undanbad
sig med ett harmfullt litet rop all dylik
förtrolighet.

Så lätt och behändig han var! Å! Att få taga
honom intill sig och stryka honom!

Hon stack ännu en gång ned sin hand och grep
om hela hans lilla person. Liten som han var,
visste han dock att vara herre i sitt hus: han böjde
sig ned och bet henne i fingret, och hon drog
skamflat handen till sig, som om hon fått en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free