- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
95

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det älskade odjuret slapp lös. Hon hade redan
märkt, att Kurre icke hörde till dem, som taga
reson.

Äntligen gick man från bordet, drängarna togo
sina mössor och pigorna röjde av bordet.

»Nils,» viskade Lalla borta vid dörren, med
vänstra handen tryckande ned Kurres lilla
motsträviga huvud, »han kryper ut för mig.»

»Det skall slås en brädlapp över,» svarade
Nils.

»Ack, gör det! Gör det!» viskade Lalla
tillbaka, så bönfallande som om hon bett för livet.

»Jag har inte tid förrän om middag. Men säg
till morfar.»

Morfar! Det hade hon icke tänkt på!

Alla hade nu lämnat stugan, och morfar hade
också gått in till sitt.

Kurre hade lyckats få så stort hål, att han
nästan hade huvudet ute. Lalla förde ned det igen,
tätade så gott hon kunde och sprang därefter in till
morfar, som var beredvillig att hjälpa och genast
gick ut på gården för att söka en brädklabb.

Lalla skyndade sig in igen, men det hade redan
hänt en olycka. »Mor» stod ensam mitt på golvet
fäktande med händerna och uppgivande höga skrik.
Lalla såg strax med förfäran vad som var på färde.
Kurre hade knipit ut och dansade nu som en
satunge på husbondmorans rygg, med skadeglädje
kikande henne upp i ansiktet än vid den ena, än vid
den andra sidan, kittlande henne som en ursinnig
med denna sin rytmiska krigsdans. Han visade den
mest infernaliskt fåniga glädje, satte öronen styvt
upp i vädret, stirrade med sina stora ögon och lät
fötterna gå som trumpinnar.

»Kurre! Kurre!» skrek Lalla, men det brydde
han sig inte om.

Så störtade hon fram och grep honom tvärt om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free