Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och skolmästaren snusade ur sin tenndosa och
sade att han borde ha blivit en berömd man, om
rätt hade varit rätt, och att han hade skrivit stora
böcker, men aldrig kunnat få dem tryckta, och att
när han först var död, då skulle man få se vad han
varit.
Och morfar slog i bordet så att glasen hoppade,
svor och sade:
»Om de hade hållit mig vid boken, kunde jag
blivit off’cer!»
Men Lalla visste inte vad det vill säga att vara
»off’cer»; hon brydde sig heller inte om det. Hon
tänkte bara på Kurre, som satt där under den
igenknäppta pälsen. Hon visste ju att han fanns där,
men hon kunde icke se honom och icke känna
honom, och hon var svartsjuk i sitt syndiga lilla
hjärta och tyckte att morfar tagit Kurre ifrån henne.
Hon blev allt mera tyst och skygg, och ibland
kunde morfar ana, hur det var fatt.
»Han är ju din,» sade han då, »det är ju din
ekorre.»
Men vad var det för tröst med det? Kurre —
som hon ville arbeta för och spara åt — Kurre
brydde sig inte om henne, han brydde sig bara om
den gamla pälsen. Ja, han låg till och med i
morfars säng om nätterna, och Lalla skulle gå ensam
och bara gräma sig!
Morfar var ännu vänligare än förr. Det var inte
svårt att vara vänlig, tyckte Lalla — när man hade
Kurre!
Han sökte på allt sätt närma sig henne —
talade och berättade. Ibland sade han: »Nu har jag
diktat en ny visa.» Men när han då sjöng den, lät
det värre än allt annat. Och Lalla ville aldrig sitta
på knät.
En gång talade han om, att hans far före
honom ägt denna gården, och själv hade han endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
