Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 2. Från Ramlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svensk vals. Han niger och gungar, jämnt,
siratligt, och för med säkerhet sin dam. Han håller i,
utan att sakta av för ett ögonblick, utan
ansträngning, utan trötthet och utan brådska; det ser ut
som skulle han kunna hålla ut timvis. Hans dam
är rank och välväxt, det är en glädje att se på
dem. Filthatten med sin lilla fjäder vid sidan klär
honom förträffligt, och han är solbränd; vad kan
han vara? Ah — jägare på någon dansk herrgård!
Tror ni, att han blir trött! Ni skall få se honom
gunga fram över golvet i varenda dans.
Men se där, ännu ett danskt par!
Man kan peka på dem, tala om dem, och vi
skratta så, att vi knappt orka stå, men de se
ingenting, höra ingenting, så försjunkna äro de i
stundens njutning. Icke en tanke på världen omkring
dem, icke en aning om, hur hjälplöst löjliga de äro.
Båda äro unga. Efter moget övervägande kommer
man till den slutsatsen, trots den fullständigaste
frånvaro av varje ungdomens behag. Hon är
solstekt som en fiskmånglerska, han klumpig som en
halvväxt hundvalp. De äro stadsbor, intet tvivel
om det. Från någon av bakgatornas eländigaste
kyffen, från en eller annan utkant, där de dragas
med något släpgöra hela året runt, och detta är
deras stora fest. Ah — stadsbarn — jag håller
tio mot ett att de äro det. Hos dem finns
ingenting av landsbygdens sunda njutningslystnad, intet
av den råhet, som ännu håller sig frisk. Nej, det
är en sjuklig sentimentalitet, som vrider allting på
sned, och därjämte en komik, som försonar allt det
snedvridna. Men vilken självkänsla! Träldjuren ha
slagit sig lösa och tro sig uppträda med en viss
glans. Båda sätta näsan i vädret, han med cigarr
i munnen och hattbrättet liggande ned åt ryggen,
som han kröker i krum. Och krokig går han i
knäna. Hon håller hakan över hans axel och stirrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
