Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 3. Hednatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes olycka började med en mesallians. Ja,
skratta icke, ty där råder verkligen en sträng
kastskillnad bland de lägre klasserna, och »aristokrater
äro vi alla».
Hennes far var ladufogde — hon sade det med
stolthet — och hennes man endast en simpel
arbetare, men han var ung, rask och såg bra ut.
Redan då hade han börjat supa, men hon trodde
på sin förmåga att förbättra, gifte sig trots
föräldrarnas föreställningar och blev av dem förskjuten
i vredesmod. Hade mannen övervunnit lasten,
sparat och blivit välbärgad, skulle de tagit henne till
nåder igen; men nu blev utgången den vanliga: äkta
mannen var ungkarlen lik, endast mindre älskvärd.
Inom en vecka hade han supit sig full, inom
en månad slog han henne, och inom ett år hade
han sålt alla hennes tillhörigheter. Nu ha de varit
gifta i femton år och haft tretton barn. Hon får
stryk, så ofta han är drucken, och han är drucken,
så ofta han har pengar. Detta vill långt ifrån säga
sällan, ty han är en duktig arbetare.
Jag har frågat henne, varför hon icke rymt
ifrån honom för länge sen, och har fått till svar,
att han är »den beskedligaste människa som finns»,
när han bara är nykter — skada blott, att han då
alltid är ute på arbete, så att hon ej får gott av
hans beskedlighet.
De flesta av barnen äro döda, och hon tycks
vara nöjd därmed. Svält och stryk var ju det enda
som väntade dem.
Men låt oss lämna allt detta och gå tillbaka
över heden.
Den har fått något ödsligt över sig, nu sedan
solen sänkt sig mot sin nedgång; men långt borta
på en klint står en ensam ko och idisslar i stilla
belåtenhet, skarpt avtecknande sig mot aftonhimlen,
som vore hon målad på guldgrund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
