- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
126

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 4. Från Malmö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottagna slantarna, vilka efter handlag glida ned i
kjortelsäcken.

Och under allt detta sitter den bararmade
flickungen uppflugen på en tom låda, hållande en stor
kaka i ena handen och med den andra behändigt
slickande sockret av kaffebrödet i gummans korg;
man låter henne hållas. Hon tycks vara en favorit
hos alla: hela torgpersonalens stolthet, den, som i
framtiden skall föra dess runor.

Där kommer en lång, krokryggig gumma,
insvept i en svart schal, med en paraply i handen,
och ett svart kläde om kinderna, hon ser på en
gång ömklig och löjlig ut, man vet icke, om man
skall skratta eller gråta. Det är med andakt hon
för kaffekoppen till sina läppar, i små
njutningsfulla klunkar insupande den ångande drycken;
fattigdomen här lärt henne att taga valuta för sin
femöring.

Endast en ungdom finns i hela samlingen. Hon
här förmodligen genom moderns sjukdom eller död
kommit att intaga hennes säte på torget före den
lagliga tiden. Det syns också, att ingen moders
hand tager vård om henne, varken till det yttre
eller inre; hon är ett naturbarn, slamsig i sin klädsel,
slamsig i sitt sätt. Hon pratar och skrattar nästan
jämt, ivrigt gestikulerande och visande en rad
präktiga tänder, vilka sticka ännu vitare av emot den
solbrända hyn. Stripor av det ljusa håret falla ned
i ansiktet under hennes kastningar med huvudet,
men hon bryr sig inte om det. Nu tar hon upp
locket på sin packlåda och hämtar fram en
hundvalp, som där haft sitt residens. Det är signalen.

Den lilla rusar ned från sin låda, stoppade sista
kakbiten i munnen, och i nästa ögonblick bilda
flickan, barnet och hunden en lekande grupp.

Det är sluttablån, ty nu går ridån ned.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free