Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från skild håll - 5. I folkstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock en outtömlig fond av humor och gott lynne.
Lekarna gå med lust och liv under toffelskrammel,
skratt och väsen utan like. Ty mest är det
pantlekar. Lösningarna bestå i bastanta kyssar, det går
så ogenerat till som möjligt. Kvickheter och
glåpord hagla, det ena plumpare än det andra; det är
så en satt rätt. Halvkarlen, som inte var med när
krutet fanns upp, är illa ute för Hans, som alltid
har skrattarena på sin sida. Sista panten är hans
och Hans dömer:
»Gack ud i skrubben och si Pilatus me ögad o’
Herodes me tån, men de ska va så en kan höra’d.»
Halvkarlen lunsar ut i skrubben och anställer
ett fasligt väsen bland träskor och kvastar.
»Prega findrana i öenen o’ vis tänn, så bler de
stjärnskott,» ropar Hans efter honom. Och
halvkarlen skriker:
»Pelatus me ögad o’ Herodes me tån.»
»Hycked va’t du sa me ögad, o’ hycked va’t
du sa me tån? För ja tytte du sa alltihob me
mongen,» hånar Hans och belönas med ett
skallande skratt.
Han är dagens hjälte. Och så fortgår det.
När klockan slår tolv skils man åt, och det blir
tyst på gården.
Men därute faller snön så lugnt och jämnt, det
blir fråga om att köra i släde till ottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
