Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fången i Kaukasus - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sist var han då uppe. Han satte sig och tog en
överblick över trakten. Söder om lidret var en dal, där
gick en hjord och en annan aul skymtade längst ner.
På sidan om aulen låg ett annat än brantare berg, och
bakom det berget ännu ett. Mellan bergen blånade skog
och i bakgrunden reste sig andra berg, högre och
högre. De högsta lyste vita som socker, de voro
snötäckta. Ett snöberg, det högsta av alla, såg ut som en
hatt. I öster och väster var idel berg; här och var i
klyftorna röko auler. »Ja ja», tänkte han, »allt det där
är deras sida.» Han började titta åt ryska sidan:
nedanför sina fötter hade nan den lilla floden och sin aul
med alla de små trädgårdarna. Vid floden sutto några
kvinnfolk — de sågo ut som docikor häruppifrån —
ooh sköljde kläder. Nedanom aulen var ett berg, bakom
det ytterligare två och sedan kom skog; mellan de
båda bergen blånade ett stycke slättland, och långt
långt borta på slätten såg det ut som om rök steg upp.
Sjilin började tänka efter var solen hade gått upp
och var den gått ner, när han hade bott i fästningen.
Han förstod att just där borta i den där dalen måste
den ryska fästningen ligga. Dit bort, mellan de där två
bergen, skulle han.
Solen började sänka sig. De vita bergen färgades
purpurröda, de mörka bergen svartnade, från dälderna
steg dimma och dalen, där den ryska fästningen måste
ligga, började brinna som eld under aftonhimmeln.
Sjilin riktade blicken ditåt — han tyckte sig skymta
något likt skorstensrök. Ja det måste vara den ryska
fästningen, tänkte han.
Det hade blivit sena kvällen. Mullans rop hördes.
Hjorden drevs hemåt, korna råmade. Pojken käxade:
— Vi måste gå hem. Men Sjilin hade alls ingen lust
att gå.
De vände hemåt. »Så ja», tänkte Sjilin, »nu vet jag
riktningen, nu måste jag fly.» Och redan samma natt
ville han sätta beslutet i verket. Nätterna voro mörka
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
