Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
UR LARMET
flit jägmästaren fört dem in på gebitet, den
ena historien gaf den andra, han kunde sitta
tyst och lyssna, endast då och då inflickande
ett ord för att få nytt lif i erinringarna. De
hade alla tjänat vid herrgårdar och på gods
och kommo ur bondesläkt, hade hört från
barndomen sägner och sagor, visste allt om
tomtar och troll, nissar, sjöjungfrur och rån,
vättar, älfvor och skogsfrun. Herrskapen hade
också haft släkthistorier, de gamla husen sina
spöken, prästgårdarna andar och gengångare,
där fanns skepnader, vålnader och syner i
massa. Det blef riktiga spökhistorier och
Beda måste flytta sig närmare hushållerskan
— det kunde kanske titta någon in från
gången. — Palm berättade från Hedenlunda:
— Si han var dubbelgångare. Man hörde
alltid en halftimma förut hans steg och hur
vagnen kom rullande och nere vid bryggan såg
både jag och grefvinnan så tydligt, så
tydligt, hur han gick där, fast han var i
Stockholm. Ja då, många, många gånger...
Jägmästaren fyllde de små grepglasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
