Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAGMÄSTAREN
219
tillgått. Men jag var ju dömd ändå, och
därom är intet att säga.
— Och min mor?
— Din mor kände jag icke. Men hon
var syster till henne hvarom vår strid och
all vår oenighet gällde. De äro alla döda
— alla, alla. Jag löfvade din far vid hans
sista andedrag att sörja för dig, om möjligt.
Det har jag gjort. Du var en dålig afkomma,
men något har du till försvar: du föll i ännu
dåligare händer — min släkts fiender, som
ville fullborda vår undergång och därför
begagnade dig. Läs nu dessa papper!
Betjänten hörde hur ett kuvert slets upp
och därpå rasslet af papper. Han tordes icke
flytta en fot, ehuru hans ben sof, och det
kröp som ettermyror inne i det. Han stödde
handen mot salsskänken och blef stående som
en fakir, hvilken är beredd att förstelna. Nu
mindes han namnen, både släktens och
fiendens — ack, de betydde icke mycket
någondera nu för tiden, och snart vore väl
grenarna utslocknade. Men han skulle icke säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
