Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkesättet Bergson - 2. Friheten - Talstorheter - Rummet och materiens ogenomtränglighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
kunde vi se och beröra dem, vi anbringa dem i rummet,
och de låta sig räkna. Med själstillstånd, känslor och
förställningar, är det en annan sak. De äro rumlösa, och
endast i rent symbolisk betydelse kunna de räknas. Denna
operation blir för övrigt allt svårare i mån som vi tränga
djupare ned i medvetandets inre. Här stå vi inför en
förbryllande mångfald av känslor, föreställningar och
förnimmelser, som endast analysen förmår reda ut. Slutet blir
att det finnes två slags mångfald: de materiella tingens,
vilka omedelbart bilda en talstorhet, och mångfalden i
medvetandets företeelser, som endast symboliskt kunna
betecknas med tal.
Rummet och materiens ogenomtränglighet.
Helt oförvarandes göra vi denna skillnad mellan de
båda slagen av mångfald, när vi tala om materiens
ogenomtränglighet. Ofta uppställer man ogenomträngligheten
hos kropparna såsom en av deras grundegenskaper, känd
genom erfarenheten och erkänd på samma grund som t. ex.
tyngden. Men en negativ egenskap som denna kan icke
uppenbaras för oss genom sinnena, vissa iakttagelser skulle
tvärtom kunna fresta oss att tvivla på den och ta den som
en fördom. Att två kroppar icke samtidigt kunna intaga
samma rum är en sats som heller icke fysiskt taget, men
väl logiskt är nödvändigt. Motsatsen innebär en orimlighet
för tanken, en motsägelse som ingen erfarenhet i världen
vore i stånd att upphäva. Häri ligger ett erkännande av
att föreställningen om talet två (ja ett tal vilket som helst)
innebär föreställningen om olika lägen i rummet. Att påstå
materiens ogenomtränglighet betyder alltså helt enkelt, att
man erkänner tal och rum som samhöriga begrepp, och att
man med denna sats snarare uttrycker en egenskap hos
talet än hos materien.
Att räkna känslor, intryck, föreställningar — idel rörelser
som i verkligheten äro genom trängliga för varandra och
Bergson. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
