- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
62

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LOUISE

slår ned ögonen vid hans mönstrande blick.

ALLAND.

Svart ännu — ja, jag menar klädningen.
Nå, den är vacker i alla fall. Men blommor

måste det till. Tar några rosor från vasen på bordet och
fäster dem vid hennes axel. Sa der, det hjelpcr ledan.
Ni som är så smärt och fin, ni skulle se ut
som en sagoprinsessa, om ni vore inhöljd i gaze
och siden och spetsar. Vet ni af, att ni kommit
att se så ung ut? Och så glad.

LOUISE.

Det är som om jag varit blind; aldrig förr
har verlden synts mig så grann som nu. Jag
gläds åt allt på ett helt annat sätt än förr: åt
sol, åt blommor, åt den stora vackra staden,
åt de gråa broarne och åt lyktorna, som spegla
sig i floden. Åh, det är så, att jag tycker
ande-drägten kan förgå mig.

ALLAND.

Vet ni också af, att ni blifvit vacker?

LOUISE.

Nej. Men jag önskar, jag vore det.

ALLAND.

Aha! Ni är fåfäng!

LOUISE.

Inte fåfäng, men–-ja ni tycker ju

om dem, som äro vackra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free