- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
76

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hvarje dag dragit mig närmare till er? Jag
förstår inte, hvad ni vill.

ALLAND

kallt.

Jag vill aldrig något. För mig är lifvet en
flod, och jag glider med dit händelserna föra mig.

Jag kom till er som mennislca till menniska,
öppet, förtroendefullt, utan biafsigter. Jag tyckte
om er från första stund — och sade er det;
så blef jag varm — och smekte er. Det der
var allt lika naturligt för mig som att draga

andan i frisk och ren luft. Men ni–ja, ni

slog armarne kring min hals och återgäldade
mina smekningar. Men ni tänkte bara på att
samla erotisk erfarenhet, ni! Ni med era stränga
grundsatser! Det var ju vackert — icke sant?

— Ah, fy, fy! Vänder sig bort med ett uttryck af leda.

LOUISE

har satt sig ner på en stol, med armbågarne på dess ryggstöd ;
skyggar med handen för ögonen och gråter stilla.

ALLAND
går nervöst af och an på golfvet.

Dét gör mig ondt om er, men jag kan icke
hjälpa det; det ar sa vidrigt. Stannar framför henne.
Och som en egenkär narr har jag skänkt er
mitt porträtt; nu har ni väl ingenting emot, att
jag tar det tillbaka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free