- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
89

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERNA

lutar sitt hufvud mot hennes axel.

Ja. Det var den skönaste tiden i mitt lif.

Några sekunders tystnad; så rycker hon sig lös. Nej, HCJ !

Det är inte sant. Det är en olycka. Det är
skam och förnedring. Smekningar ger han nog

— mer än nog — men intet af den trygga
till-gifvenhet, man törstar efter! Hans kvinnohunger
gör honom opålitlig. Han är så liten! Han är
så narraktig i all sin storhet. Och gentemot oss
kvinnor har han intet samvete.

LOUISE.

Jag har aldrig sett dig så vacker som nyss
den enda sekunden. Du har varit lycklig —
mycket lycklig.

erna.

Jag har lidit alla helvetets kval! Du vet
inte hvad det är, att se sig försmådd.

LOUISE.

Jag tycker, man borde alltid ha minnet kvar.
Ibland tänker jag, att bara ett sådant minne
skulle kunna vara nog att kasta ljus öfver hela
ens kommande lif.

ERNA.

Minnet! Nej. Det kastar intet ljus. Tvärtom!
Han har smekt 50, 60, 100 kvinnor före oss.
Och till oss alla har han sagt, med samma
bedårande tonfall: »du är god. Jag håller af dig».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free